Jag är så färdig med att försöka passa in

Jag blir så arg på allt anpassaande man som människa blir inboxad i, all anpassning jag själv varit i, jobbat mig ur och kan se samhället vill ha mig i, typ. Man blir belönad när man gör “som alla andra” men vart är samhällets anpassning när man inte passar in I alla boxar och strukturer, när man försökt på alla sätt men det inte går, när man helt enkelt är byggd på ett annat sätt. Man ska inte behöva slita för att hitta vägar man kan leva med.

 

Oavsett om det gäller i en relation, i familjen, på ett arbete eller i samhället. Man behöver inte vända ut och in på sig själv för att anpassa sig, passa in eller göra som alla andra om det på insidan skriker om något annat.

 

Förändring händer inte av sig själv och den största och starkaste förändringen börjar inifrån dig själv. För vad tror du händer när du kliver ut ur boxar, bryter normer, säger ifrån, står upp för dig själv eller någon annan helt plötsligt eller gör dig hörd och tar plats.

 

Många gånger har vi kanske blivit tystade för våra åsikter eller sätt som sticker ut. För det gör andra obekväma då de vill leva kvar i sina bekväma bubblor. Men det är också det som gör att förändringar som är nödvändiga hindras. Men när vi vågar spräcka våra egna bubblor, inre hinder, programmeringar och mönster får vi kraften av göra något stort, både för oss själva och för andra❤️.

Kommentera ifall du också är klar med att anpassa dig så länkar jag vart du kan börja jobba med förändring i dig själv❤️💪.

 

 

 

Längtar du efter förändring?

Hur många gånger i livet har du märkt av att du försökt anpassa dig? Efter andra, andras behov, andras bild av dig, samhällets bild av vem eller hur du ska och bör vara. Och hur ofta har du lyckats med den där anpassningen? Hur många gånger har du trivts i det där facket du pressat in dig i, hur lång tid har du stått ut?

Ofta bara vi gör utan att reflektera och sen funderar på vad som hände när livet börjar skava, när nått inom oss börjar skava. Ibland vet vi varför skavet finns där och ibland inte.

Och i stunder när vi inte längre står ut behöver vi stanna upp och titta på oss själv och på livet.

Emellanåt behöver man faktiskt erkänna för sig själv hur det faktiskt känns, våga se på vad man själv gör, hur man försöker passa in och utforska varför.

Vill du känna dig friare och släppa på den delen av dig som fortsätter anpassa sig, som inte längre vill göra som alla andra bara för att det är så man “ska” göra utan mer följa dig själv, dina behov och ett liv där du känner att du är fri.

Då har jag ett förslag till dig. Hur du kan börja jobba med dig själv och komma till styrkan i dig själv igen.

Testa vårt medlemskap Divine Guidance, utan bindningstid, du är med så länge du vill och känner att du behöver. Det är en blandning av andlig och personlig utveckling, workshops, mindre kurser, inre läkning, intuitiva verktyg, tarot, änglar, meditationer mm.

Dessutom finns möjligheten att gå ännu längre med dig själv om du skulle vilja, om du är redo att gå djupare in i dig själv och skapa de stora förändringarna hos dig själv och ditt liv. Där du kapar karman, lär känna dig själv på djupet vem du är och vem du inte är, plockar fram din potential och kan stå stark I dig själv och ditt liv. Där du står i din mening.

Jag delar länkar i kommentarsfältet så kan du läsa mer🌸❤️

Kramar

🌸Susanne🌸

Under våra känslor döljer sig fler

Brukar du fastna i dina känslor? Visste du att under en känsla ligger ofta fler känslor. Många gånger kan det va så att vi börjar i en känsla av ex ilska eller sorg, som två exempel, för de kanske ligger längst ut eller är de som känns starkast. Men många gånger så finns det mer bakom de där känslorna, det kan va känslor vi försöker dölja för oss själva eller andra, känslor vi inte vill kännas vid, känslor som gör ont. Och även om du inte vet exakt vad de är eller beror på så finns de i kroppen, de ligger där och väntar på att få komma ut. För när de gör så där ont så trycker vi ner dom i det undermedvetna, där tror vi att vi slipper dom, när de är där kan vi fortsätta inbilla oss att livet är bra, att vi mår bra, att här finns inga problem.

Och visst kan det va lite skönt att vara i den där ilskna, sorgen eller vad man nu är i, eller så hatar man det men vet inget annat. Oavsett så för att komma vidare så behöver man släppa taget och titta på det som ligger i nästa “lager” annars kommer man snurra i samma som innan. Det kan ju va att man är arg på en person, men varför och vilka känslor väcks förutom ilskan, och vill man släppa ilskan och fokuset på den där människan så behöver man gå djupare i sig själv.

Att fortsätta stänga in skapar obalans, oläkta känslor skapar energi i kroppen som kan skapa ohälsa, man fortsätter hålla sig själv tillbaka och det kan bli så att man istället triggas av allt och alla, exempelvis, vilket är rätt störigt om du frågar mig 😅😊.

Känslor är inget farligt men de kan va jobbiga och obekväma. Men när man tillåter sig att släppa på kontrollen och vara i det där obekväma så växer man som människa längs vägen och man blir friare och starkare. Man triggas inte längre, huvet blir tyst, måendet förbättras och insidan känns harmonisk och lugn. Dessutom får du det du klarar av just då, varken mer eller mindre. Därför är tillit viktigt, att våga lita på processen.

Visste du att även våra tankat är kopplade till våra känslor? Så går du runt med mycket grubbel eller negativa tankar om dig själv, om livet, så finns det troligen känslor där inom dig som påverkar. Det pratas mycket om att bara du tänker rätt, positivt, bara du programmerar om dina tankar, skapar nya stigar så löser sig livet. Och ja, till viss del kanske men det löser inte grundproblemet. Jag menar, har du kass självkänsla så blir den inte plötsligt bra igen för att du tänker det tills du tror det, såret inom dig som ligger där och varar i sin sörja blir inte plötsligt läkt för att du tänker att det är så. Ta bara själva ordet SjälvKÄNSLA, hur man känner om sig själv. Så hoppa inte över dina känslor, de säger dig nått, de vill ut ur kroppen men kommer visa dig genom smärtor, symtom, triggningar, hur du själv och livet känns och upplevs till du tar dom på allvar.

Är du intresserad av att jobba med dig själv, få tips om vad som kan finnas som hinder, relationer men också få inspiration till att komma framåt i livet, vad du kan göra själv för dig , ditt liv och ditt bästa. Sök i så fall till gruppen Inner Voice, läkar så hitta du lätt<3 hoppas vi ses❤️

Rädda dig själv ❤️

Det är en process att bygga upp mod att lämna den där relationen som inte längre funkar. Men sen kommer nästa process, att lämna det i dig själv som gör att du dras till dessa relationer vilket är en stor och viktig resa in i dig själv. Att ta det där beslutet att lämna nått gammalt och invant för nått nytt och okänt kan va första steget. Att se och erkänna för sig själv att nä så här vill jag inte längre ha det, kan va en utmaning bara det. Och att sen vara modig och göra det som behövs för att komma ur den där loopen av upprepade kassa relationer.

Mycket handlar om relationen till dig själv. För du har blivit påverkad av din omgivning längs vägen, självkänslan och självvärdet har blivit skadat, du har börjat tro på det som sagts och gjorts mot dig, trott på att du inte är värd bättre, inte har nått att komma med, inte får ta plats, inte får vara du. Och det är den där tron på att “de” har rätt du behöver bryta. När du jobbar på ditt självvärde så ser du längs vägen vilka lögner du blivit matad med, vilka lögner du trott på och varför.

Jag vet, det är orättvist, för varför ska du behöva bygga upp nått igen som inte var ditt fel att det revs ner från början. Och även om det känns skit så är det ditt ansvar att läka och bygga upp dig själv igen om du vill ha en bättre relation till dig själv och till andra i livet.

För att få in det nya i livet som bättre relationer behöver det inom dig som dras till det som är destruktivt brytas. Och för att kunna förändra behöver du se vad som ligger i grunden, vad du har med dig, vad som ligger dolt som påverkar.

För även om du går och lämnar på utsidan finns energin kvar på insidan.

För mer kring relationer, relationen till dig själv och andlig och personlig utveckling kan du klicka in och söka till gruppen Livsinspiration, jag delar länken i kommentar🌸.

Man måste inte stanna kvar

Länge höll jag fast i personer och situationer som gjorde mig olycklig. Jag visste inte bättre och trodde länge att jag inte hade nått val eller va värd bättre. För det var så jag blev lärd att man gör, man ska stänga in allt man känner, hålla fasaden uppe och till varje pris fortsätta som vanligt. Men funkar det inte så försöker vi lite till ändå, för på nått sätt kanske det kan gå att lösa. Och helt ärligt, det gör mig ledsen att nu sitta och skriva om, för det är ett så tragiskt sätt att leva på, så instängt och kvävande.

Relationer har varit en stor del av min läkande resa, att våga se på det som inte fungerar, att våga se på mig själv och våga ta beslut för min egen skull, att vara ärlig mot mig själv och mina behov. Och det jag nu kan se att jag faktiskt har gjort hela tiden är att jobba för att släppa relationerna som det inte längre går att stanna kvar i eller hålla kvar i. Vilket jag ska erkänna inte har varit helt lätt alla gånger då det i min grund legat både det ena och det andra, bland annat en väldigt otrygg anknytning, medberoende, beroende av andra människor, karman, noll självvärde eller självförtroende.

Jag har lärt mig på min resa att man inte måste hålla fast i relationer som inte fungerar längre. Känner man sig olycklig så får man gå, går nån när eller kär bort, blir man lämnad eller att det inte blev som man trodde eller drömde om så får man sörja, för hjärtat behöver läkningen. Man måste heller inte fortsätta hålla fast i det gamla jaget, du får utvecklas, du får leva, du får gå din egen väg i livet. Man måste inte vara fast i ett ständigt upprepande av samma mönster i sina relationer eller i livet eller göra som andra.

Att fortsätta hålla fast gör mer skada än nytta, det gör ont ända in i själen.

Vill du veta den största vinsten med att frigöra sig ifrån människor och situationer som inte längre är bra för själen…du kommer älska dig själv igen, värdera dig själv högre än du någonsin förut kunnat göra och du kan på riktigt skapa och uppleva bra, äkta och kärleksfulla relationer och vad kärlek faktiskt innebär ur djupet av dig själv. Livet känns större för du är större och helare på insidan❤️

Och det är vad jag önskar för dig<3

www.livsinspiration.com

Gå gärna med i gruppen 👇lägger in den i kommentarer, för mer kring relationer, frigörelse, läkning och massa annat spännande😊.

//Susanne🌸🌟

Gå med i gruppen idag <3

Hej hej!

Nu va det ett tag sen jag va här, det har hänt mycket i livet och i mig själv. Något som blev tydligt för mig förra året va mitt medberoende som jag levt med hela livet och att det är det jag egentligen jobbat så mycket med själv för att frigöra mig ifrån.

Jag startade en grupp på Facebook i höstas som jag nu kommit igång lite mer med som heter Självläkning för medberoende, där delar jag verktyg, info, uppgifter och mina erfarenheter kring att läka djupare och frigörs sig ifrån relationer kopplade till medberoende. Denna veckan ut är det gratis att gå med så passa på om det är nått du behöver.

https://www.facebook.com/groups/1232357657200810/?ref=share

Jag länkar till gruppen här men även i kommentarsfältet så hoppas jag vi ses😇❤

Kram Susanne

Det där luriga egot

Hur bra koll har du på hur ditt ego fungerar?

Du vet den där inre rösten med en massa åsikter, den som säger att du inte duger, den som jämför dig med andra, som säger att du måste komma längre, att det finns nått bättre där framme, kanske att du är bättre än andra eller trycker ner dig själv. Egot vill inte att vi är i nu, för i nu kan vi verkligen leva, i nu upplever vi, i nu blir vi starka, i nu hittar vi in till vår egen inre kraft, själen, det högre, till kärleken. Det vill ha kvar oss i rädsla, smärta och kämpande.

Egot har många ansikten för det vill överleva, egot vill växa och ständigt ha mer eftersom det inte vill dö. Därför skapar det roller/identiteter åt oss som det sen kan göda. Och så länge vi är omedvetna så kan egot hålla på bäst det vill.

Mitt eget ego vill att jag hela tiden fokuserar på att komma framåt, för ju mer jag utvecklas desto ”bättre” blir jag, samtidigt som det trycker på mina svaga punkter, det som jag jobbat så mycket med- min självkänsla och självförtroende. Det jämför mig med andra, de där idealen det skapat som jag ska sträva mot, typ. Det vill att jag fokuserar på dåtid och fortsätter gräva i mig själv, fortsätter hitta en massa grejer för det är ju bara då jag kan bli bättre. Det vill hålla mig kvar i ”rollen” som liten, den som bär på massa grejer, den som känner sig mindre värd och otillräcklig.

Nu kan jag se att egot styrt in mig i det där många gånger längs vägen men det är också så jag lärt mig och blivit mer medveten. Och nu, nu när jag vet vad det vill så kan jag välja något annat, en annan väg för mig själv. Och just nu är det inte att gräva fram en massa jobbiga grejer för det har jag gjort redan så länge, nu är det in i mig själv och plocka fram mitt ljus, min inre kraft, bli ett med det som är jag utanför egot, upplevelsen av jag är, min själsliga existens, balansen mellan det fysiska och det själsliga.
Och det är ju klart att egot kämpar emot, för då för det mindre kraft, egot ska inte ha ett envälde, det ska vara en del av en helhet.

Ju mer medveten du är om ditt ego desto friare blir du🌸.

Inne på www.livsinspiration.newzenler. com finns våra kurser där du får möjlighet att frigöra dig❤️

 

Du kan bli starkare

Ilska är känslan som jag jobbat med en del denna veckan, ilskan över att andra människor, i olika relationer jag haft längs vägen, ansett sig ha rätt att bete sig som skithögar, de som petar, pikar och trycker ner, men också ilska över att jag trott på det dom sagt eller det jag kunnat läsa/känna mellan raderna.

Mitt dåliga självförtroende gör sig påmint lite då och då, något jag funderat en del på, vart det kommer ifrån och vad det beror på liksom.
Jag såg en artikel i mitt Facebookflöde nyligen om hur barns självkänsla och självförtroende påverkas negativt om man hela tiden petar på det de gör fel. Det va nått som jag tog till mig och har denna veckan titta tillbaka på olika relationer och kunnat se nu tydligare pikar jag fått oavsett vad jag gjort eller inte gjort, mitt sätt att vara, alla ”fel” på mig, inte konstigt att jag kryper tillbaka in i mitt trygga skal även nu- för omedvetet så tror jag fortfarande att de ska komma, nånstans så fortsätter jag tro att de har rätt. Att någon ska komma och anse sig ha rätt att trycka ner, peka på det som bryter normer, det som inte bara följer alla andra.

Det har tagit tid för mig att förstå och känna att sanningen är någon annan, att jag inte måste tro på det dom säger eller vad som har sagts även om jag kan känna hur sant det är för dom, så är det inte min sanning, utan deras egna obearbetade skit som de lägger över mig mig, och även andra där de kommer åt.
Men det är väl så de gör, små människor som behöver trycka ner andra för att känna sig större. Kanske frågar jag mitt ex nästa gång han försöker om det känns bra😅

Men i alla fall, bara att jag skriver detta idag visar väl tänker jag att ilskan och medvetenheten om vad som händer behövde komma fram och har gjort att jag tittat ut ur min bubbla en sväng😇, läkningen fortsätter.

För det går att blir starkare och ett sätt är att börja lyssna mer på sig själv, bygga på kommunikationen till sig själv och den egna inre vägledningen. Skicka ett Mail om du vill ha mer info kring online kursen där du får olika verktyg till just detta. susanne_johansson84@hotmail.com

Vi är mer än våra förtryckare försöker intala oss, vi är större, vi är starkare och ju mer vi växer i oss själva desto mindre kraft får dom.

Styrka

Styrka kan se ut på olika sätt. För mig innebar styrka under lång tid att man inte visar känslor, inte visar sig sårbar, är duktig och fixar med allt själv- den där duktiga flickan du vet?att man inte ber om hjälp, att man tar hand om alla andra, att man hela tiden gör nått, är igång, är social med folk, att man tränar och tänker på vikten, vad man äter osv osv

Jag blir trött bara av att skriva ner allt?men det va så det brukade vara, det va den synen jag brukade ha på vad styrka är. Samtidigt som jag ofta kände att det inte var jag, att jag inte kunde leva upp till alla dessa ideal vilket gjorde att jag kände mig fel, otillräcklig och oduglig.

Idag förstår jag att styrka inte måste vara allt det där, man kan väl säga att det är en typ av styrka där man följer andra och inte sig själv, man kanske är mer i överlevnad än att man faktiskt lever för det gjorde jag förut, jag kände knappt nån livsglädje så länge jag försökte trycka ner mig själv i alla de där boxarna om hur man gör, hur man ska vara, vem man ska/bör vara. Dessutom handlar det där mycket om att vara mer i huvet, rädslor och att försöka passa in, anpassa sig och finnas mer för andra än sig själv.

Styrka för mig idag är att se till de egna behoven, stå upp för sig själv, hylla och älska alla delar av sig själv, inre läkning på djupet, att släppa gamla invanda tankemönster, programmeringar och blockeringar. Att ta sig ut ur mörker och in i det egna ljuset. Och faktiskt känslighet: känslor är inte farliga, de hjälper till att läka, så länge man håller de inne så skapar de oreda, dåligt mående, sjukdomar av olika slag. Nyligen så förstod jag att jag är Empat vilket kan vara en utmaning när man tar in mycket, men jag såg en väldigt bra vide här om dan som krossar myterna kring att vara Empat och synen på att det är en svaghet för vi blir så påverkade, hon plocka fram våra styrkor istället och det behövde jag höra kan jag säga?Lära känna sig själv är en stor styrka, för det är mycket man tror om sig själv som behöver att granskas och det är inte alltid man ser saker man tycker om, det finns mycket man tror på som kommer från någon annan. Att bryta med människor som inte längre ska fortsätta på din resa- antingen så sker det naturligt eller så är det grejer som kommer upp i ljuset som gör att man ifrågasätter vad en relation verkligen är, vem man vill ha i sitt liv, är relationen utvecklande eller hämmande osv.

Det är så mycket som är styrka för mig idag som inte brukade vara det. Vilket också handlar om att jag nu kan se hur jäkla strak jag själv faktiskt är- förut såg jag mig som en svag liten lort som bad om ursäkt för sin existens i stort sett. För att ändra den synen på mig själv så har enda vägen varit in i mitt eget mörker där jag läkt skiten som låg och gödde min dåliga självsyn. En självsyn som försvagat mig hela livet, där jag som Empat tagit på mig ett medberoende för att överleva. Genom mitt mörker har jag blivit medveten och upplyst, kommit in i mer kärlek än jag trodde va möjligt, kunnat skapa mycket bättre relationer, läkt mitt medberoende. För när mörkret läker så kommer ljuset❤️.

Vad är styrka för dig? Har synen på vad styrka är alltid varit samma eller har den ändrats?

Tillit❤️

Jag ska erkänna att jag haft en enormt kass tillit till mig själv. Som medberoende i många år så raderas liksom man själv för man ska bara finnas till för andra. Ens egna behov har noll värde, ens egna förmåga att ta sig fram i livet hindras liksom, så har det iaf varit för mig. Jag har många gånger känt mig ensam och övergiven inte bara av fysiska människor utan även av vägledare, gud och änglar. Jag har känt mig utkastad i en värld ensam att försöka överleva.

Även under min resa i det fysiska och själsliga uppvaknandet har jag många gånger tvivlat på att de finns, tvivlat på att jag ens har några egna guider och vägledare. Samtidigt som jag ju ändå har upplevt gudomlig kärlek några gånger längs vägen, känt närvaro och på nått sätt orkat fortsätta, jag har fått små knuffar framåt. Men jag har heller inte alltid förstått vad det varit jag upplevt och egot är bra på att så tvivel. Egot vill isolera och att man fortsätter vara i huvet, för där är det tryggare.

Jag kan se nu att allt jag gått igenom, alla tvivel, alla rensningar i mig själv, all inre läkning, var också en väg för att kunna ta emot. För nån stans längs vägen har jag fått för mig att jag inte förtjänar deras kärlek, att jag inte är värd något högre. Avvisningen har suttit så djupt i mig själv, självvärdet har varit på noll, för vad kan lilla jag vara värd. Men jag ser också min egen del, min egen skuld i det hela för när jag var liten så stängde jag av kontakten. Och jag måste förlåta mig själv för att kunna ta emot, precis som man behöver göra i det fysiska livet för att kunna ta emot andra människor.
Så mycket jag fått gräva fram den där inre kärleken, den till mig själv, till livet, till allt.

Sen några månader har min inre kritiker och perfektionist blivit tystare, den där rösten som ständigt maler om att jag inte är tillräcklig. Det har gjort att jag hör andra saker, jag har faktiskt kunnat börja lyssna och lita på att det finns något högre som vägleder mig, som finns med mig och som vill att jag lyckas nå mina drömmar. Jag känner mig inte lika ensam och vet du, nu när mitt ego inte är lika dominant, när det inte ständigt maler med tankar, rädslor eller tvivel så kommer jag närmare mitt hjärta, känslan och min intuition och det är där dom är❤️