Under lång tid så upplevde jag att det ofta inte fanns tillräckligt med tid. Tid att göra det jag ville, tid att göra det jag behövde, tid att ta hand om mig själv, tid att fixa med grejer, ja typ i allt fanns det en brist på tid. Men det kan jag också se nu, att jag var inställd på just brist, eller mitt ego var det. Jag vet inte hur ofta jag fått tankar som- det går inte, jag hinner inte, det räcker inte- för det behöver vara så här eller så här för att det ska gå, för att jag ska hinna, för att jag ska få ut så mycket som möjligt av det jag gör, för att det ska bli så perfekt som möjligt, för att jag ska kunna vara så perfekt som möjligt.
Detta har många gånger gjort att jag hållt mig själv tillbaka, pga vad jag tror.

Men jag har genom min inre läkning och genom att bli mer medveten om hur jag fungerar längs vägen kunnat sakta ner mer och mer och faktiskt ta mig tid. Speciellt nu det senaste så har jag aktivt valt allt oftare att göra även om det inte är ”perfekt” eller precis så mycket tid jag tror behövs, jag väljer att inte gå in i den där bristen, för det håller mig borta från mig själv, mina guider och annat jag vill uppleva och göra.

Och vet du vad, det funkar, jag hinner ändå. Genom att istället tro på att jag kommer få precis det jag behöver så är det precis det jag får. Samma sak när jag trodde på tidsbrist, då vad det det jag fick.

För brist är en föreställning vi har med oss, det går inte att bara tänka annorlunda, för ofta ligger tron på brist gömt djupare i oss själva, i vårt självvärde. Och för att rensa bort den där bristen så behöver man gå djupare i sig själv, titta på och känna på vad bristen består utav för det frigör tillgången istället. Att göra det är en enorm kärlekshandling till dig själv, oavsett om det handlar om tid eller nått annat❤️