Hej!

Har du nån gång känt att ”det där vill jag göra, det hade vart kul” och det riktigt bubblar i hela kroppen när du tänker på det men så stannar det bara där, som nått du skulle vilja göra, men det blir inte mer. Sånt är så frustrerande tycker jag för så gör jag ofta och jag vet inte varför. Jag känner att det är nått som vill komma fram, jag kan till och med gå i flera dagar, veckor och månader och veta vad jag vill göra men det är så himla stort kliv att faktiskt ”göra” och då börjar jag tänka och känna att det är nått fel på mig, att jag är trasig på nått sätt för att jag vill så mycket men det tar stop och inget blir gjort.

Något som varit och fortfarande är viktigt i min personliga utveckling är att förstå mig själv, förut innan jag började så bara allt hände i och runt mig, jag kände en massa jag inte förstod, jag reagerade automatiskt på mycket, jag va ofta arg och frustrerad men så är det inte längre. Det känns som det här ”stoppet” jag känner inom mig är något automatiskt som jag inte förstår än. Kanske, antagligen?behöver jag utmana mig själv mer, kliva ut ur min trygga zon oftare för att lösgöra stoppen i mig och det är läskigt?men man ska ju liksom komma upp på det första trappsteget nån gång också och inte bara fortsätta vänta på det perfekta tillfället eller på att man ska känna sig mer redo för det kommer ju inte ändå- har iaf jag upptäckt?.

Varför ska det va så svårt? Eller gör man det bara svårare än det är? Eller är det så att man jämför sig med andra som verkar ha lättare för att ” bara göra” och då skapar man ett hinder? Jag vet inte, funderar mycket på sånt här nu men att dela med mig om det kanske är första steget på trappan??

Kram