Väldigt länge trodde jag inte på mig själv, jag trodde att sånt där medialt och magiskt bara fanns hos andra människor, att det inte va nått jag skulle kunna eller kunna lära mig.

Första gången jag testade tarot var jag övertygad om att det skulle gå skitdåligt. Jag va hypernervös och väldigt glad att jag inte va först att tolka?. Jag tittade på mina kort medans jag väntade på min tur, jag lyssnade på vad de andra tjejerna runt bordet fick fram i sina kort, tills det blev min tur.
Gissa hur det gick?hur bra som helst faktiskt. Jag blev förvånad över att det jag sa stämde, för det hade jag inte förväntat mig och i den stunden väcktes nått, en gnista djupt inom mig. Jag tror det va första gången på väldigt länge, om nånsin, som jag kände att jag faktiskt kan något. Nu har det gått några år sedan dess och jag har upptäckt mer om mig själv längs min resa. Men just den där kvällen så tändes den där gnistan som gjorde att jag började söka, jag ville upptäcka mer, lära mig mer och hitta ännu djupare i mig själv. Jag ville väcka upp mer magi?.

Så även om du inte tror att du kan så vet du inte förrän du har provat?