Hej!

Nu har jag bott själv, förutom barnen då som bor hos mig, i drygt tre månader. Det är första gången i mitt 34 åriga liv som jag faktiskt vet att jag klarar mig själv, för jag gör det varje dag. Och jag är stolt över mig själv att jag kommit så här långt, jag som varit rädd för precis allt, aldrig trott på mig själv- att jag kan. Det var viktigt för mig innan jag gjorde slut med barnens pappa, ja det var faktiskt jag som tog steget till slut, att styrkan i mig fanns att gå och att våga skapa ett nytt liv.

Så nu sitter jag här i min helt egna lägenhet, fast jag hyr så helt min är den ju inte?ensam men jag känner mig allt annat än just ensam, för jag har trygghet, styrka och kärlek i mig som jag slitit för att hitta och behöver jag stöd så vet jag vart jag hittar det. Mitt favoritrum i lägenheten är mitt rum som jag har fixat till precis som jag vill ha det, egentligen är det vardagsrummet, men det har jag i rummet brevid istället, så det är stort och jag har delat in det i två delar, den större delen är sovrum/bibliotek och den lite mindre är min mys/tarothörna. Det är viktigt för mig att ha ett utrymme som är bara mitt igen, senast jag hade det var när jag fortfarande bodde hemma. Jag hoppas jag kan bo här ett tag för nu börjar det kännas som hemma. Det är väldigt skönt att hyra igen, går nått sönder eller behöver fixas så är det bara att säga till, rena lyxen. Barnen har nära till skola och dagis och jag har hittat en mysig väg att gå på och mysig skog att ladda i.

Jag kan mycket mer än jag trodde för bara ett år sen.