Hej!
Den senaste månaden har jag vart rätt nere till och från. Både jag och barnen har vart sjuka om vartannat och sen kom jullovet, så väldigt lite tid har funnits över till att ta hand om mig själv. Vissa dagar har jag varit väldigt arg på nått eller någon, universum, gud, livet, när jag bara inte förstått hur man ska få ihop en vardag när energin är i bott, när jag inte har haft tiden att meditera eller lägga kort, när det tar nästan hela kvällen att lägga barn, då känns det som att jag inte får platts på nått sätt, med mina behov. Jag har inte riktigt knäckt koden än för hur jag ska få ihop allt så det blir en andlig livsstil. Så här är det ju inte jämt men jag är mycket känsligare nu när jag har rensat så himla mycket. Jag behöver ha mina ensam timmar, jag älskar inte mina barn mindre för det och jag gör allt jag kan för att de ska må bra och det finns väldigt mycket glädje också så klart, jag måste bara få min egentid för annars blir jag väldigt ur balans. Något jag märkt av för jag hamnade tillbaka i dåliga vanor, för mycket godis, tv: tittande och shoppande?. Jag har ju lärt mig saker om mig själv iaf och det är ju bra.
Det känns som det är meningen att man som mamma alltid ska va stark, orka, fixa och dona, man får inte va trött och irriterad på sina barn utan va nån jäkla superkvinna, glad och trevlig för jämnan. Men det funkar ju faktiskt inte så, iaf gör inte jag det vilket då visar att det är andras uppfattning om det hela som jag fortfarande påverkas av, vilket då betyder att jag har lite att jobba med, tex att acceptera mig själv fullt ut, mina behov, begränsningar, mina känslor. Man måste få vara en trött förälder också. Jag får ta och klura lite på det här och se om jag kan komma på ett sätt att ha balans i mig själv när det är sånna här perioder, det kommer ju garanterat komma fler. Snart börjar skola och dagis igen men jag tror det kommer ta några dagar innan jag känner mig mer balanserad.
?Man lär så länge man lever?
Kram Susanne
Kolla gärna in min sida Intuitiv Tarot & Vägledning
2 kommentarer
Hej ! Du skriver ner det vi alla känner . Men det tar tid att få alla bitar på plats . När det känns skit och totalt kasst , kan man försöka att vända om på allt och fundera på vad är jag Tacksam för . Funkar ibland . ??
Ett sätt som jag gjorde när jag kände så var faktiskt att våga visa och säga till barnen att mamma orkar inte idag. Ni får hjälpa mej för jag klarar inte av att göra allt själv jämt! Jag bad dom då att hjälpa till och det var de jätte duktiga på. Men det tog ett totalt sammanbrott innan jag vågade.
Jag var trött och irriterad på något som jag inte ens minns vad, barnen var glada och skrattade högt å busade med varandra. Jag bad dem att vara tysta och lungan ner sej. Men det varade ju inte ens 5 min, sen var det full rulle igen. Då brast det fullständigt för mej och jag blev så jäkla arg att jag blev rädd för mej själv! Så jag tänkte att jag måste ut här ifrån innan jag gör mej olycklig för livet! För när man känner att man vill ta det ena barnet och slå de andra med!, så har det gått åt helvete! Så då tog jag på mej kläder, det var mitt i vintern så det tog en stund, och rusade ut i min ilska! När jag öppnade dörren så stannade barnen till och frågade vart jag skulle? Jag bara rött tillbaka “Jag ska UT för i det här dårhuset går det inte att vara!” så gick jag ut och drämde igen dörren så hela huset skakade!
Jag han inte många steg innan alla fyra barnen stod på trappan och grät och skrek MAMMA MAMMA!
Jag vände tillbaka, och jag har aldrig skämts så i hela mitt liv som jag gjorde då! All ilska var borta! Kvar fanns bara skammen på hur jag burit mej åt.
Men vi gick in och rasade ihop i en hög innanför dörren allihop och kramades och pratade och jag sa att jag kan inte klara allt och om jag säger att jag är trött och behöver ha lite tyst och lugnt så måste ni respektera det. Efter det så blev allt bättre, vi började lyssna på varandra bättre.
Visst var det väl upp och ner ändå ibland, men jag kände att jag inte längre behövde vara så stark hela tiden! Å det var en fantastisk befrielse!