Hej!
Jag har varit i väldigt mycket läkning av det gamla jag, min barndom och jag som mamma-förut. Ju mer jag jobbat med mig själv desto mer har jag förstått mig själv, varför jag varit som jag varit och hur det har blivit så, hur min barndom påverkat mig både som lite och vuxen. Det är tufft när man börjar bli mer medveten, att se sig själv, hur man betett sig och varför, sånt man har sagt och gjort när man fortfarande var omedveten om hur det påverkade någon annan, hur man påverkat sina egna barn, val man gjort. Även hur man låtit sig behandlas för man inte känt kärleken till sig själv och förstått ens egna värde. Men det är sånt som behöver bearbetas, sörjas och förlåtas, allt det man gömt undan hela livet ska man gräva fram och se, alla känslor ska fram så de släpper från kroppen, det är en tuff resa som ibland känns oändlig men med beslutsamhet och mod kommer man långt. Samtidigt med förståelsen kommer också ansvar, för sig själv, när man vet vem man inte är så ska den man faktiskt är få komma fram istället, man får lära känna sig själv igen, vad tycker jag och tänker jag egentligen, vad gillar jag, vad har jag för drömmar och vad vill jag egentligen med mitt liv. Och plötsligt så ska man börja göra allt det man flytt från hela sitt liv, fast det är ett val man gör, vill jag stanna där det är bekvämt eller fortsätta framåt, mot det riktiga jag?!
I höstas var jag på mitt sista inbokade besök hos Mödra & barn psykologen på mvc, där har jag fått mycket hjälp att förstå både mig själv och mina barn, och att den viktigaste uppgiften vi har som föräldrar är att hjälpa barnen med deras känslor, att förstå, tillåta, hantera, bekräfta dom osv. Med förståelsen för mig själv har jag även sett vart det kommer ifrån, arvet som det pratas om, det handlar ju om att man för vidare sitt bagage generation efter generation, det är både lite häftigt när man “spårar” beteenden bakåt och samtidigt tragiskt eftersom man förstår känslorna i det för jag har ju upplevt dom själv.
Idag är jag en helt annan person med betydligt fler verktyg vilket är positivt både för mig och för mina barn, jag ger dom nu mer och bättre verktyg än jag någonsin fick som barn och det känns faktiskt bra. Man fastnar lätt i att bara se allt negativt, lägga skuld på sig själv, men jag försöker se även det positiva och att allt i livet kan ge lärdomar som man kan göra nått bra av?
Det finns hjälp att få, man behöver inte leva ett helt liv fångad i sig själv, styrd av allt man har med sig sen födseln, rädd för att leva sina drömmar, men det är ett val man måste göra själv?
Kram Susanne
