Omedvetet intuitiv är nått jag förstått att jag varit, jag har liksom inte förstått att det är min intuition jag följt när jag ”bara gjort” saker, för det har varit så naturligt samtidigt som jag inte haft nått namn för det. Vilket jag nu idag kan tycka är lite konstigt eftersom jag tolkat Tarot i några år med fokus just att använda intuitionen?. Men grejen är att när jag följt min intuition så har jag gjort det i vardagen, i min personliga utveckling eller när nått hänt som skrämt mig. När det handlat om Tarot så har jag många gånger, speciellt i början, hamnat i prestation och låst mig, det har varit kämpigare.
För att nämna några exempel när det bara hänt, första gången jag gick in djupare och rensade känslomässigt så bara jag satte på musik i öronen, sån musik som speglade känslorna som rörde runt i mig just då, och jösses vilken djupdykning det blev in i sorg och förtvivlan som bara väntat på att få komma upp. Och det va ingen som sagt att det är så man gör, jag bara kände att det behövde komma upp och ut, att det var dax liksom och jag mådde inget bra och jag va bara tvungen att få bort det, skavet liksom. Och jag valde musik för att just musik alltid berört mig djupt. Det blev också starten på många många mer djupdykningar i mig själv och en frigörande resa som heter duga?.
Sen ett par saker till jag funderade på ett tag, hur jag kunde veta, handlar mer om rädsla faktiskt. Min ena son kunde plötsligt bli rädd och ledsen utan anledning, han satt liksom och tittade på nått man inte såg, men var tydligt rädd. Så sista gången det hände för nått år sen så kom tanken att, ja men det kanske faktiskt är nått här, nått som skrämmer honom?. Själv har jag vart väldigt mörkrädd hela livet även om det är bättre idag, så jag vet hur det känns när nått man inte ser skrämmer. Men iaf, jag tog fram min salvia, tände och rökte ut vad det nu var som störde honom och när jag håller på så får jag för mig att jag måste öppna fönstret och släppa ut ”den” för det kändes rätt. Flera månader senare så ser jag ett inlägg i en grupp av det lite mer ockulta slaget att det är så man gör?oh shit tänkte jag, coolt.
Det sista jag tänkte ta upp började med att jag fick tillgång till Spökjakt på D-play, jag har tidigare sett endel spökjakter på youtube men i denna serien har de även ett medium med sig vilket jag gillar, då blir det inte bara att apparaterna ska ta in grejer. I Första säsongen åker det till de mest spöklika ställena i världen typ och jag va fast direkt, rädd och upprymd på samma gång. Men efter 2,5 avsnitt var jag tvungen att stänga av, det blev för mycket plus att det tredje avsnittet handlar om demonisk energi vilket jag vart väldigt rädd för typ så länge jag kan komma ihåg. När jag gick och la mig den kvällen så kände jag hur den gamla rädslan för både mörkret och mörka energier hade kommit tillbaka, men jag vill inte vara rädd i mitt eget hem, det va jag alldeles för länge men här, i mitt space vill jag vara ifred. Så jag satte mig upp i sängen och började be om ljus så intensivt jag kunde, jag bad nog till alla jag kunde komma på just då?men det var två ärkeänglar som tillslut hjälpte mig, Raphael och Mikael, jösses vilken energi jag fick i händerna och det funkade, jag slutade vara rädd. Allt det ljus jag fick ner kände jag att jag behövde göra nått med så jag gjorde som med salvian, gick runt och typ renade hela lägenheten. Även här fick jag bekräftelse sen, bara några veckor senare la nån ut ett vägledande kort i nån grupp och gissa vad det står?för att rensa bort negativ energi så kallar du på ärkeänglarna Raphael och Mikael?no shit sherlock?
Så uppenbarligen kan man mer än man tror och ibland tar det ett tag innan poletten trillar ner. Dessa erfarenheterna har jag burit med mig och undrat över och tillslut ju mer jag förstått mig själv så har jag också förstått vad det handlat om.
Dela gärna dina egna historier, sånt tycker jag är spännande att höra?
Och du…kolla gärna in våra kurser på www.Livsinspiration.com där får du många möjligheter att använda din intuition och att lära känna dig själv mer❤️
Kram Susanne
