Jag minns det där ögonblicket som om det vore igår, när allt ändrades, när livet inte längre skulle vara som förut. Det var också i det ögonblicket som jag ramlade ur det så kallade ekorrhjulet och vakande. Jag visste det inte då men det var då min resa började ut ur mitt mörker och in i mitt ljus.

Jag visste vad Downs syndrom var, hur de människorna såg ut, att de hade olika svårigheter och förståndshandikapp, men jag trodde aldrig att jag själv en dag skulle föda ett barn med den där extra kromosomen. Eller vad det skulle innebära att leva med, rädslan man kan uppleva när svåra sjukdomar slår till, hur det känns att vänta på att en hjärtoperation på en liten 1 åring ska gå bra eller vilken kärlek det kan rymmas i en liten pojke. Men jösses vad han har triggat? och nu förstår jag varför, han har hjälpt mig släppa taget om mitt gamla jag, vilket jag ska erkänna har inneburit en hel del stunder av kaos för mig.

Jag bestämde mig tidigt för att tillåta mig att sörja, att det blev som det blev och inte blev som jag trodde eller ville, för jag kände hur viktigt det är redan då att jobba med känslor även om jag inte var medveten om att det var det jag gjorde. Jag visste bara att jag inte skulle stänga det inne. För det är när vi gör det som vi mår sämre och sämre istället, och det är nått jag har mycket egen erfarenhet av.

När Elias föddes så förstod jag att vad som helst kan hända vem som helst. Och jag kunde heller inte längre blunda för allt inom mig som ville få komma ut och frigöras, den där längtan djupt inom mig efter något mer, något annat i livet, magi, äkta kärlek, frihet, samhörighet, Connection med något djupare och något högre❤

Något jag kan se nu nästan 7 år senare är hur mycket jag jobbat med min inre hjälpare, att släppa på den delen av mig som varit mitt sätt att överleva. Att se mina behov och inte bara andras, släppa taget om ansvar- för jösses vad jag tagit på mig ansvar för allt och alla hela livet. Och jag har släppt ansvaret för Elias mer och mer och lämnat över det till hans pappa, för det är inte längre mest mitt, vilket jag trott, men nu måste jag få plats för annat också i mitt liv. Så för första gången, denna månaden faktiskt, så är även Elias varannan vecka hos mig och varannan vecka hos sin pappa, precis som hans syskon. Ja, förutom då att jag är hans personliga assistent så han är ändå här på dagtid även på pappas vecka?.

Så även när man tror att livet går under, när saker vänds upp och ner så kommer det något gott ur det, om du väljer att göra resan som faktiskt börjat för dig. Allt händer av en anledning, även de gånger vi är på botten, för det kan vända om vi börjar gräva oss upp igen❤