Vi tror vi vet

Det tar tid att lära känna sig själv, förstå sig själv och bli medveten om hur man fungerar, på djupet.

Vi tror ofta att vi vet, väldigt mycket, men det handlar inte bara om att veta, utan också om att känna, uppleva, ett varande som är större.

Ofta tror vi på alla våra begränsningar vi har med oss, vi tror på att vi är fel, att vi måste göra eller vara på ett visst sätt, att vi är otillräckliga, inte värda, vi kan inte förlåta oss själva för våra brister och misstag- vi älskar inte oss själv villkorslöst. Vi tänker och känner att det är så och då är det precis så det blir.

Men vet du, det betyder inte att det är sant. Det är din sanning så länge du tror på den. För någon stans längs vägen började du tro och känna att det är så. Kanske fick du inte den villkorslösa kärlek du förtjänar, och hur ska man då kunna tro något annat.

Vi formas ofta till att tro att vi är värda mindre än vad vi faktiskt är. Vi blir det vår omgivning är, den brist vi omges utav, vi anpassar oss för att överleva.

Men vill vi ha en förändring och en ny upplevelse av livet, av jaget, så är det vi själva som måste våga börja utforska alla de där osanningarna inom oss.
Våga se allt, upptäcka allt, känna och uppleva.
Det är då vi läker, det är då den riktiga sanningen om vem du är börjar få komma fram. Det är då livet förändras på riktigt och det är då vi börjar leva igen på riktigt.

För livet börjar inifrån, livet upplevs inifrån. Så när du städar och rensar ordentligt på din insida blir du friare och mer levande, du blir mer i din sanning.