Innan jag köper tarot och orakellekar så brukar jag vilja titta på dom lite innan. Men det kan också va svårt att veta vad som finns, det finns ju en hel del att välja på liksom😅. I början på min “karriär” på Youtube så gav jag en del tips på vad som fanns i tarotväg, för jag samlade själv på tarotlekar förr och ville dela med mog av vad som finns.

För som sagt, det kan va svårt att veta vad man ska börja med, hur korten ser ut, känns eller väcker. Och man får lite referenser längs vägen på vad man gillar, i exempelvis kvalité och bildspråk, om de ska va mörka eller ljus osv.

Så om du söker tarotkort, som nybörjare eller redan aktiv “samlare” tänkte jag dela med mig av lite tips på tarotlekar.

Oavsett så tycker jag man  ska gå på känslan och inte efter vad man “ska” ha. Man ska känna inspiration att vilja tolka med tarotleken, speciellt om man satsar på att tolka med intuitionen. Släpp att den måste vara på svenska, du missar då guldkornen, du kommer långt med en separat guidebok på svenska om du känner att du behöver. Va heller inte rädd för att utmana dig själv, gå utan för din trygghetszon och välj även de där lilla arkanan har mindre bildspråk eller de lite mörkare varianterna- jag lovar, det kommer ge dig massor I ditt personliga växande😊.

Det viktigaste är ändå att ha roligt med det och släppa på en massa måsten, den behöver inte heller vara helt ny eller en gåva, då kan man ju få vänta i en evighet😅. Och skäms inte om du en period vill samla på dig många olika, det kanske behövs just då🙂.

Tänkte jag delar en av mina tarotvideor med tips på tarotlekar💜 klicka på bilden så kommer du dit.

Kramar Susanne

När man inte är van vid att jobba med sin intuition kan det kännas som en stor utmaning.

Det är inte alltid som det intuitiva tolkandet känns naturligt med en gång, man kan behöva jobba på det och ibland behöver man ta små steg framåt, hur mycket man än vill att det ska gå snabbare.

Det kan också va lätt att missa framstegen man faktiskt gör om man har för bråttom. Vägen framåt kan kännas lång och seg när man tar mindre steg men grunden man bygger blir i alla fall stadig.

Lägg inte en massa stora krav på dig själv, det tar bort glädjen. Låt det komma och testa dig fram❤

Jag brukade bära på väldigt mycket osäkerhet och rädslor, i den grad att det ofta var förlamande för mig, detta gällde även under min Tarotresa. Att jobba med min intuition vara både skrämmande och en utmaning, för många av mina begränsningar jag bar på inom mig blev petade på. Och jag var ofta rädd för att det skulle bli fel i det jag tolkade.

Så ja, det kan ju kännas lite motigt längs vägen men låt det inte vara ett hinder, se det som din möjlighet till utveckling istället❤.

Länkar en video från vår kurs Intuitiv Tarot😊 klicka på bilden så kommer du dit.

Kram Susanne

Det är inte ovanligt att man fastnar i huvet när man ska tolka tarot med intuitionen, det kan va vissa kort man låser sig vid, situationer i korten, symboler eller att kortet inte riktigt “stämmer” med frågan man ska svara på, tycker iaf huvet😅. Och ibland kan det vara för att man inte tror på det man faktiskt får till sig – det är iaf situationer jag själv hamnat i längs vägen.

Att man fastnar I huvet kan bero på olika saker, att man behöver jobba mer på tron och tilliten till sig själv- få mer bevis på att det man tolkar stämmer, att man har svårt att släppa på de traditionella betydelserna och tarot systemets struktur (gå utanför boxen med andra ord) eller så bär man på blockeringar som stoppar upp. Om du är bra på att älta, som jag varit😅, kan det visas på tendenser att du skulle kunna ha lätt för att fastna i huvet istället för att släppa och låta intuitionen leda.

Det kan nog vara en kombination av lite av varje men det viktigaste tänker jag är ens vilja att lära sig och komma framåt. Att man tillåter sig använda allt man har med sig i sitt tolkande, livets erfarenheter visar ju också vad man kan se i korten, vara öppen, istället för att det måste ske på ett visst sätt, för bara den inställningen kan göra att man stoppar sitt flöde och intuition.

Video om att tolka intuitivt finns länkad, klicka bara på bilden så kommer du dit🙂.

Lycka till🌸😇
Susanne

Tarot va det första jag gjorde där jag för första gången kände att jag kunde nått, vilket berodde på bland annat en extremt dålig självkänsla, så det är ett bra tag sen nu då jag sen dess inte bara lärt mig mycket mer tarot men växt en hel  på insidan och hittat förmågor hos mig själv som jag inte ens trodde var möjligt då😅. Tarot va ett startskott till att vilja mycket mer, väcka mer och leva mer utifrån mig själv. Allt har inte bara handlat om tarot längs vägen men det har varit ett väldigt bra verktyg till att förstå mig själv och bli medveten om vad som påverkat mig längs vägen, på djupet själsligt och fysiskt.

Jag rekomenderar verkligen att se tarot som mer än ett medialt verktyg. Att inte bara använda det åt andra utan också till dig själv. För det är mycket korten kan visa som vi behöver se och även utmana oss i att titta närmare på. För medvetenhet är makt och frihet, även de gånger vår verklighet utmanas för att göra plats för något nytt.

Längs vägen blev det tarotkurser av just tarotbiten i mitt liv och nu finns dessa på Youtube, helt öppet för dig som vill lära dig. Med min kära vän och kollega Elisabeth publicerar vi nu allt vi gjort, från nybörjare till mer avancerade fördjupningar där du inte bara lärt dig tarot utan får hjälp att faktiskt jobba med dig själv, på din personliga och själsliga utveckling, helt utan kostnad.

Tarot är ett frigörande verktyg.

Tänkte bjuda på en av våra videor, som ett litet smakprov❤️ klicka på bilden så kommer du dit.

Kram Susanne

Det är inte säkert att man ser det destruktiva förrän man redan är “fast” i relationen eller när man är ur den. Så har det iaf varit för mig. Många vändor har det blivit innan jag lärt mig, innan jag sett människors beteenden som något som är fel och inte bara mitt fel. Mycket kring det där handlar också om självvärde, för bristen på det gör att väldigt mycket släpps in och tillåts som inte är bra för en.

Det svåra längs vägen har jag tyckt är det där subtila, du vet när man reagerar på något som sägs, utåt kanske det inte verkar så märkvärdigt men inom en känner man hur något triggas, man reagerar per automatik, kanske vill gå in I försvar och det man möts av från den andra personen är att man är konstig som ens reagerat. Som att man är fel när det är den andra personen som gjorde nått, manipulationen i det har för mig tagit tid att förstå och ännu mer, att inte falla för den. Och nu förstår jag att det är toxiska beteenden jag reagerat på, när jag förut såg mig själv som svag och överkänslig ser jag nu som respons på respektlöshet, elakhet och manipulation, gaslighting.

Det är lätt att gå in I att skylla på sig själv när sånt här händer, när man reagerar känslomässigt när någon medvetet trycker på ens knappar för att just skapa den där reaktionen, som de sen vänder mot en och kastar tillbaka i ansiktet på en. Jag trodde länge att det var något jag förtjänade pga mina gamla misstag. Det gjorde att jag tillät väldigt mycket och tog väldigt mycket skit, som att det var ett sätt att straffa mig själv. Och det är faktiskt först nu på senare tid som jag kunnat sätta mig själv utanför och se att, visst jag gjorde misstag i relationen, men man är också två i en relation, jag hade mina sätt att hantera saker på den tiden när jag fortfarande gick med en överfull ryggsäck av oläkta grejer, och även om jag velat göra annorlunda så blev det inte så just då.

Det är även lätt att man tar på sig för mycket ansvar, det har jag gjort. Ansvar för andras lidande när de behöver ta hand om det själva. Det va också ett extra sätt att straffa mig själv på ser jag nu, nästan som att bära deras smärta som ett extra hårt straff för mig själv. Så ja, det är rätt skönt nu när jag börjar känna att ansvaret faktiskt inte bara ligger på mig, att erkänna och ta hand om sina egna misstag är en stor grej för den egna läkningen och utvecklingen men att ta på sig allt gör att man fastnar på vägen. För nu när jag släpper taget om det så blir vägarna också mycket färre för det toxiska att komma in. Jag är inte lika öppen för jag släpper på skulden och skammen över mina misstag  när jag släpper den andra personens del att bearbeta.

Så det är mitt tips idag, släpp taget om skulden du bär, ansvaret över andras bördor, för det gör att du stänger vägar för toxiska människor att komma åt ditt inre lugn och balans.

Men också att lyssna på dig själv när något känns fel i möte med andra, det där som triggar, väcks upp, ger funderingar om du kände rätt, om du överreagerat, funderingar kring varför du ens kanske blev triggad eller reagerade på något. För med stor sannolikhet ligger det nått under ytan, något som inte syns utåt men som du ändå känt. Passiv aggressivitet syns inte alltid utåt, tonfall, ordval menade att jäklas. Ofta finns det ju i nära relationer av olika slag.

För egend del har jag precis sett tydligare hur pengar använts som ett vapen i en relation, mitt ex faktiskt, och han gör det än fast att vi är separerade. Det blir en extra utmaning när man har barn ihop. Men mönstren följer ju med tills man stoppar dom. Medvetenhet är ju en stor nyckel till att kunna komma framåt. Sen även det här med Silent treatment, att inte svara och kommunicera när vi har gemensamma barn, den triggar fortfarande och har gjort länge, men jag är mer grundad och trygg i mig själv nu så båda dessa sätt han använder för att störa min peace väcker också styrkan i mig istället för att skapa kaos och inre stormar som det gjorde förut.

Så, lite rant från mig idag fick det bli kring manipulativa, störiga offerkoftor- för det ligger också i deras grund. Och förhoppningsvis gav det nått, om inte annat så kanske trygghet i igenkänning❤️.

Love & Peace😘

Susanne

Jag och mitt ex har haft en minst sagt utmanande relation genom åren, hade vi inte haft fyra barn ihop hade jag gladeligen stängt dörren för längesen. Han är dessutom en av de karmiska relationerna jag fått jobba med.

Vi separerade 2018 men jag visste under många år att jag inte ville va ihop med honom tyvärr. Men det fanns ingen tro på mig själv, jag hittade inga jobb, min inkomst va låg och jag hade med mig att har man barn ihop så stannar man i stort sett, det låg liksom underförstått. Men nu kan jag se att jag skulle gjort slut redan under första halvåret, men jag såg inte de röda flaggorna alls, det tog ett tag. Relationen blev väldigt nedtryckande längs vägen och full av negativitet, kontrollbehov och kvävande med noll utrymme för personligt och själsligt växande, så det fanns inget val än att gå tillslut. Jag la många år på att försöka fixa oss, tillslut tog energin och viljan slut.

För mig va det viktigt att komma till punkten där jag kände att jag kan klara mig själv och utan risk för att jag skulle vilja springa tillbaka till honom igen, för det hade jag redan sett hända flera gånger i släkten, med mina föräldrar ett par gånger, en av mina bröder, en morbror, och jag vägrade ha det så med mitt ex. Känslorna för honom svalnade nog rätt snabbt genom åren, det va beroendet av honom som va den stora grejen, ekonomiskt beroende och en stark känsla av att jag inte skulle klara mig i livet utan honom. Men som tur va så löste det sig tillslut😅💪.

Efter separationen började uppbyggandet av mig själv men det tog ändå ett tag att släppa den där rollen av att fixa relationen, för jag ville att det skulle funka, men han hade slutat vilja sedan länge. Med tiden såg jag de röda flaggorna, hur han subtilt manipulerade, tryckte ner för att få som han ville, kommunikationen blev inte bättre, han förutsatte att jag va med på saker utan diskussion osv. Ju mer jag läkte och blev starkare i mig själv ville jag börja förändra och fixa grejer kring barnen, från smått till stort, men han vill inte ha förändringar. Så hela vägen har jag fått stångas för minsta grej och mötts med ilska, bångstyrighet eller tysthet.

Men innan så flöt det på, för jag var medgörlig, tyst och “snäll”, jag blev ett problem ju mer jag kunde säga ifrån, uttrycka mina behov och slutade anpassa mig och göra allt han ville. Så ja, det har verkligen varit en utmaning efter separationen plus allt känslomässigt han triggat längs vägen, tyckanden om vem jag är och hur man bör vara som mamma. Alla knappar han kunnat hitta för att trycka ner, pikar, känslomässig manipulation.

Men jag har också tagit på mig mycket mer än jag behövt, tagit ansvar som inte varit mitt- men det har också varit en överlevnadsstrategi jag fortsatte bära på, tills jag kunde släppa den. Men det har gått stegvis, såren va djupa, med olika vinklar, kopplingar från tidigare liv, händelser I detta liv jag behövde förlåta mig själv för, förväntningar jag ändå hade på honom som pappa och man. Mitt mål har ändå alltid varit att det ska funka, men med omogna människor funkar det inte.

Det viktiga är också att titta på alla vinklar, vad personen gör som påverkar, se sanningen där men att också ta ansvaret för den egna delen, vad behöver man själv släppa taget om, se, rensa ut osv. För trotts konflikter, drama och kaos i en relation så är man alltid två.

Förra hösten flyttade jag till stan, en dröm jag haft sen tonåren, och jag behövde miljöombytet, bland annat så bodde nästan alla de med karmisla kopplingar till mig inom samma ort, vilket kändes sådär. Men redan 2 veckor innan flytten började så kom kaoset, han ville inte godkänna adressändringen på yngst sonen, för jag ville byta skola men det ville inte han. Fegisen va inte ens man nog att diskutera saken, kommunikationen har alltid varit en enorm utmaning med honom. Så tillslut fick skatteverket bestämma. Jag fick lite vägledning runt det här, att vara stark på sätt jag inte varit innan, och ja, det har jag fått vara, för jag bråkade inte mer om saken. Vilket faktiskt gav rätt stor stolthet till mig själv ❤️.

Men ett tag senare fick jag en rejäl personlig utmaning och verkligen hålla mig själv grundad i situationen. Jag ville åter igen göra en förändring kring ett av våra barn, vilket inte alls togs emot positivt, som vanligt. Och efter flera år av motstånd och stångande kom jag till en bristningsgräns, ska tilläggas att jag då också runt den perioden hade sett mörkare grejer som påverkat mig genom åren kopplat till karman, demoniska energier, förbannelser osv som kommit från  min omgivning för att förstöra mitt liv, både fysiskt och själsligt.

Så när sista droppen kom fick jag med ren viljestyrka välja att inte gå in i hämnd, att inte kasta tillbaka nån skit på honom, att inte göra nått utan släppa det. För jag visste instinktivt att jag skulle kunna göra nån typ av “skada” eller påverkan på honom av all den ilska jag var i, men jag kände också starkt att gör jag det så skapar jag en ny koppling till honom i energin mellan oss, vilket är det sista jag vill.

Så styrka kan se ut på olika sätt och valen vi gör speglar det vi byggt upp inom oss❤️.

Och de karmiska relationerna visar vad vi behöver läka och släppa taget om på djupet. De har kopplingar vi behöver se som fortsätter att påverka även i nutid. Gamla band med sår och trauman själen burit på länge och skapat låsningar, upprepande mönster och beteenden som håller oss tillbaka tills vi släppt taget.

Mitt ex har visat mig mycket om mig själv, vem jag inte är, vem jag vill vara, destruktiva mönster och beteenden jag burit på. Han har hjälpt mig väcka mitt inre lejon, urstyrka och beslutsamhet. I tidigare liv var han prästen som skulle tygla den kvinnliga kraften och idag känner jag den där “häxan” i mig igen❤️ rebellen mot normer och kvävande boxar, hon som älskar igen och känner kraft och förening i både kropp och själ.

Den karmiska relationen skapar inre splittring mellan kropp och själ, i läkningen och frigörelsen förenas du igen i dig själv❤️.

Tills vi hörs igen❤️❤️

Susanne

Jag kom in på det här med karman för några år sen, efter många vändor av kaos kring en relation, skulle nog kalla det min första stora förälskelse i vuxen ålder. Vi var vänner från början som blev till mer längs vägen, men aldrig något djupare eller mer än “vänskap”, typ. Jag har nyligen hört ett passande uttryck faktiskt, situationship.

Jag skulle nog säga att relationen va komplicerad från början och jag visste inte då att jag va värd bättre, för han va bättre än mitt ex, tyckte ju iaf jag. Situationen väckte iaf väldigt mycket hos mig, för han va också involverad med andra samtidigt vilket skapade drama åt alla håll och kanter. Jag trodde nog att jag skulle kunna få honom att gilla mig lika mycket tillbaka, för det va också grejen från mitt håll, jag hade mer känslor än vad jag ville erkänna.

Jag satte honom på pedistal för ingen hade fått mig att känna så där förut, han va varm, lyssnade när jag pratade, han va rolig, kunde massa grejer jag inte visste nått om, vi har kul ihop och det kändes alltid som att han va “it” för mig, som att vi var ämnade för varandra. Problemet var att han aldrig kände samma sak, han hade alltid egentligen intresset åt ett annat håll, vilket gjorde att jag alltid kände mig bortvald och otillräcklig. Ändå drogs jag till honom och han höll sig inte direkt borta heller.

Så det va en rätt jobbig känslomässig berg och dalbana, efter varje gång vi setts så drog han sig undan, vilket triggade mina issues med övergivenhet😅. Plus att det fanns en fjärde part med i dramat som ständigt skulle pinka revir och visa att han va hennes fast att de inte heller va mer än “vänner” ja ni hör, jag är så glad att jag tog mig ur det där tillslut.

Men det som iaf hände längs vägen för mig personligen va att jag tvingades in i en massa läkning, för det triggades alldeles för mycket känslor i allt det där samtidigt som jag inte kunde hålla mig därifrån. Djupa sår jag bar på triggades och tillslut efter några år av detta drama fram och tillbaka så poppade ordet Karma upp i huvet. Jag visste inget om det sen innan så det tog ett tag innan jag reflekterade mer över det.

Det som kom upp tillslut handlade faktiskt om tidigare liv, den här fjärde parten va jätte tydligt kopplat till ett tidigare liv, som en tidigare rival nästan och det fanns massor av svek från många livstider kopplat till den här mannen jag trodde var the love of my life.

Karmiska relationer blev som en förlängning av det hela då alla mina karmiska kopplingar kunnat kopplas till olika personer och relationer genom detta liv och de har suttit djupt kopplat till tidigare liv. Så det karman handlar om i att återupprepa mönster, att fastna, det visas också i relationerna.

Karmsika relationerna är kontrakt för vårt inre växande, det har iaf jag märkt. De är livsläxor, de trycker på våra djupaste sår, om man inte vill vara i lidande så tvingas man frigöra sig på djupet. Eftersom det är karmiskt så återupprepas mönstren tills man lärt sig, tills man släppt taget om det gamla som inte längre funkar. För mig har fler olika karmiska relationer och intw bara en, visat mig olika saker jag behövt släppa, läka, se för att kunna bli hel och förenas i mig själv igen.

Så att jobba med karman och karmiska relationer är inte en dans på rosor, för man kan behöva gräva sig in till de djupa gömmor inom sig som man omsorgsfullt lagt locket på. Men dessa sår kommer å andra sidan fortsätta att rivas upp så länge man inte öppnar och tar hand om det som finns där. Min smärta triggas iaf inte längre, den är läkt på djupet kring denna person och det jag behövde lära mig, vad kärlek inte är, självkärlek, självvärde och självrespekt, är värt hundra gånger mer än kaoset och smärtan jag befann mig i förut.

Man får också se människors mindre trevliga sidor längs vägen, men som tur är så skre det i steg så man hinner vänja sig😅.

Så…Det va lite om karman och karmiska relationer, misstänker att jag kommer med fler perspektiv kring detta framöver.

Kram så länge🌸

Susanne

Nu va det längesen jag va här och bloggade, kan väl säga att jag haft att göra.

Började mitt uppvaknande när sonen föddes 2014, men började på allvar jobba med det när jag separerade från hans pappa 2018, hade inte så mycket val för mycket började hända då. Sen längs vägen  började jag förstå att karman va inkopplat och försvårade mina möjligheter att komma framåt med mig själv. Och det har sedan lett mig in på karmiska relationer och mörkare aspekter som demoniska energier, förbannelser och att se hur människor runt mig haft kopplingar till mig som varit allt annat än bra.

Jag upptäckte djupet av mörker människor kan sträcka sig till pga svartsjuka, egots begär, maktlystnad och viljan att förstöra för andra, till den grad att en av mina guider blev fastlåst precis som jag, med hjälp av förbannelser och demoniska energier, inte så mysigt😝. Men också hur det kan ligga kvar från långt långt tillbaka från en tid som är glömde sen länge.

Jag hade redan rensat ut en himla massa klibbig, otrevlig energi ur mitt system, flera omgångar av entiteter, slemmiga parasiter och kapningar av band  till inblandade relationer. Men jag hade ingen aning om hur låst jag faktiskt var eller att ens guide kan låsas också. Och det ironiska i det hela är att jag själv burit på min största skräck, ett mörker bortom begriplighet, besatthet och demoner, helt galet. Man kan tydligen funka hyfsat bra i samhället full av både det ena och det andra😅, det behöver verkligen inte vara så dramatiskt som på film.

Det jag gjort efter att min guide blev befriad och förbannelsen som låste fast oss är att jobba på att återfå tilliten till att alla energier inte är “onda”. Jag har behövt jobba lite på mig själv för att släppa på blockeringar som legat ivägen för att jag ska kunna känna in mina guider och jag tränar fortfarande på att slappna av, släppa in, känna in och att jobba med dom. Men jag märker iaf att det går framåt😊❤️.

Men vad har då detta med mitt uppvaknande att göra, det va ju där jag började. Problemet längs vägen har för mig varit att jag hela tiden blivit blockerad, ett steg fram och som sen lett till två steg bakåt. Jag har fått fantastiska insikter längs vägen, frigjort blockeringar, sett min väg framåt men alltid har något hänt, hjärndimma har gjort att jag “glömt” allt det där jag sett, energi har kommit utifrån som dragit ner min energi igen, det har aldrig känts tillräckligt vad jag än gjort, osäkerhet, dålig tillit, stagnation och väntan hela tiden. Drömmar som könts nära men ändå mil bort. Och det har ju berott på nått, karman- återupprepande mönster jag inte kommit ur, demoniska energier som livnär sig på de där mönstren, låsningar- så mitt uppvaknande har varit lite lätt kämpigt i perioder man man väl säga😅.

Det är också här de karmiska relationerna kommer in, för det är ju faktiskt i just relationer av olika slag som saker händer, trauman, känslor, svek, sorg, och en hel del mer. Och en karmisk relation skapas för djup Transformation, man växer och utvecklas på djupet, man får inget annat val, iaf inte om man vill slippa kaoset och vill vara fri. Dessa kopplingar kan man ha till olika personer, nära relationer på något sätt, men energin kan också hänga kvar även efter man inte längre har nått mer varandra att göra, det har jag fått lära mig ett par gånger😅.

Det är mycket jag lärt mig, insett och kunnat pussla ihop längs min resa, bilden har växt som ett pussel. Och nu står jag i att se vad jag ska göra med allt.

På min Youtube kanal har jag lagt ut lite om karman och annat, en healing kom ut idag om att frigöra sig från den inre anpassaren, den där som förminskar sig själv för andras skull😊.

Karmiska Relationer heter kanalen, kan försöka länka en video i kommentarerna.

Blev en sammanfattning men kan så klart prata mer om allt det här, fråga gärna om nått väckte intresse eller fundering så ska jag försöka svara❤️.

Tills vi hörs igen😘

Susanne

Hej kära du<3

Detta är till dig som vill mer, som vill vidare och djupare in I dig själv. Som tröttnat på drömprinsar som aldrig kommer, som ständigt snurrar in i samma mönster i livet och är trött och less, som fått nog och vill komma loss och vidare med dig själv.

Som längtar efter mer, liv och att känna dig levande. Som försökt fylla det där tomrummet på insidan under hela livet med relationer, mat eller prylar, men som känner att det inte längre funkar, för det gör det inte tillslut.

Detta är till dig som vill ta saken i egna händer, som fått nog med att vänta på bättre tider, på tvillingsjälar och själsfränder, stora kärlekar som ska komma och “fixa allt” och göra livet så fantastiskt. Som väntat och väntat men de dyker ju aldrig upp, eller så snurrar du bara runt i samma kassa relationer om och om igen.

Det är till dig som vill skapa din egen lycka, din egen kärlek, som vill känna dig stark och värd för att du är du. Som vill stå stark I dig och i ditt ljus. Detta är till dig som vill fylla det där tomrummet på insidan från insidan istället för från utsidan. Som vill älska dig själv, känna dig älskad och kunna älska andra.

Som längtar efter helhet och mening, att se och känna hela dig, ditt värde. Du vill kunna sätta gränser och se till dina egna behov och finnas för andra men på ett balanserat sätt utan att du själv drunknar och försvinner.

Detta är också för dig som inte är rädd för vad du kommer att hitta om dig själv längs vägen, som inser att du kommer behöva kavla upp ärmarna och dyka in i vrår av dig själv du blundat för för att överleva tills nu.

Och detta är till dig som vill vakna, bli medveten och förena kropp och själ med helheten av den du är.

Läs mer i länken här nedan för att börja din inre resa❤️

https://www.thereseelisabeth.se/medlemskap/

Love Susanne

Hey, du….Ja du där som hittat hit. Sluta förminska dig själv, och sluta låt andra förminska dig.

Ja jag vet, det låter lätt när man säger det och nej, det är ingen dans på rosor att fixa, det ska gudarna veta, och jag själv av egen erfarenhet🤪😅. Men ack så stark man blir på vägen.

Det finns tyvärr ingen Quick fix, även om det kanske är vad du hört, det hjälper inte att tänka snälla stärkande tankar varje dag så löser det sig tillslut. Vi människor är aningen mer komplexa än så, för orsaken till att du förminskar dig själv och trycks ner av andra ligger djupare inom dig själv, kanske sen flera livstider tillbaka och den energin kan du inte tänka bort, men visst hade det varit praktiskt.

Vi består av fler delar än våra tankar där saker sätter sig och allt hänger ihop, våra känslor, tankar, energi, Kroppen, grunden du står på i dig själv- allt det där du bär med dig, inre sår, trauman, allt både positivt och negativt du varit med om i ditt liv är den grund du står på och vandrar på fram i livet, och själen, även själen har varit med om en hel del som har format dig till den du är idag och som även den bär på oläkta sår, trauman, karman och skräp som påverkar.

Men det går att forma om bara för att det blev på ett visst sätt så betyder det inte att det måste fortsätta vara så för evigt, du kan välja något annat för dig själv och din skull. Så nej, det funkar inte att bara tänka “rätt” så löser det sig, alla delar av dig behöver justeras, oavsett vad det är du vill ändra hos dig själv.

Och du kan göra det själv, du behöver ingen annan till att “fixa” dig. Men däremot kan verktyg behövas som hjälper dig framåt, vilket vi samlat i medlemskapet Divine Guidance❤️.

Förstår om det är mycket att ta in och känns omöjligt, men det är det inte. Du kan göra valet idag att börja jobba på ditt eget värde, om du anser dig vara värd bättre så klart och vill uppleva hur det är att leva så.

Du har makten att skapa om dig själv och ditt liv till hur du skulle vilja att det var istället. Vill du sluta förminska dig själv och jobba på relationen till dig själv?

Vill du veta mer, kolla in hemsidan och för utveckling av dig själv vårt medlemskap.

Läs mer om Divine Guidance

Kramar

Susanne