Meditation är nog ett ämne jag finner mer intressant att diskutera nu för tiden än förr, då förstod jag inte grejen eller syftet. Och i början va man ju så ny på det och man skulle försöka förstå hur man gör.

Jag kommer ihåg första gången jag skulle ligga ner och slappna av i en vägledd meditation, jösses alltså, bara grejen med att slappna av ögonen och blunda va ju svårt då?.

Hur mediterar du?
Jag brukar oftast ligga ner för jag har upptäckt att då har jag lättare att slappna av och komma djupare in i meditationen, istället för att bli distraherad av vad kroppen gör när jag sitter, typ att det spänner i nån muskel eller gör ont.

Så för att komma riktigt djupt i avslappning så rekommenderar jag dig att ligga ner, somnar gör man visserligen ibland men det gör inget, man får det man behöver ändå. Och det är nästa punkt jag vill nämna, sätt inte en massa krav på dig själv att det ska vara på ett visst sätt, att du måste stänga av tankar, få till dig massa grejer osv det måste inte vara ”perfekt”.

Jag förstod grejen med meditation, på riktigt, första gången jag gjorde en ordentlig känslomässig utrensning, för det va också då jag upplevde att något släppte i kroppen första gången, något hände i mig på ett annat sätt än innan. Då använde jag inte ens en meditation utan musik, för orden i musik kan också leda oss in dit vi behöver gå i oss själva, de träffar liksom rätt och följer man med i det som händer och inte kämpar emot så händer det grejer.

Vilket är nästa grej jag vill prata om, vill du skapa stora förändringar i dig själv, släppa på ditt gamla bagage, gamla föreställningar, lösgöra dig och rensa ut och sen även släppa in kärleken, själen och det högre jaget, så måste du tillåta dig att uppleva. För genom upplevelsen så kommer utvecklingen.

Jag vet att det kan vara skit jobbigt att återuppleva våra känslominnen, minnen från tidigare liv, läkning på djupet, för det är så mycket som sitter i kroppen, mer än man ens kan föreställa sig. Men det är samtidigt så himla intressant när grej efter grej kommer fram så man får större förståelse för sig själv och sitt liv, man samlar pusselbitar liksom.

Och man blir samtidigt lättare och lättare- för låter man sig gå in i alla upplevelser hur jobbiga de än är, tillåter man sig skapa en större medvetenhet på ett djupare plan, så vaknar man- man kommer till det fysiska uppvaknandet och får uppleva den friheten och upplevelsen av livet där man känner sig levande och inte bara att man överlever.

Man kan gå hur djupt som helst i sig själv, det beror ju på vad man vill. Samtidigt så är ju meditation dessutom bevisat ha hälsosamma effekter. Sen så ska man välja meditationer som hjälper en att komma dit man ska, behöver man exempelvis se vad som hindrar att man tar sig framåt så väljer man en sån, behöver man lösgöra oro eller blockerad energi så väljer man en sån. Jag har jobbat massor med hjärtat, förut va det som ett tomt hål fullt med sorg och förtvivlan. För att rensa där så det fylls på med kärlek så har jag använt både musik och healingmeditationer.
Vill du ha tips på vägledda meditationer för personlig och andlig utveckling så kan jag ge några tips❤️

Jag har blandat meditation och att få mer förståelse genom att läsa olika böcker som just förklarar hur vi fungerar med olika kurser där man får titta ännu mer på sig själv, livet, drömmar, vad som håller fast, mönster och föreställningar man har med sig. Jag har jobbat mycket med min energi genom exempelvis Chakrabalansering men också de fem elementen som är vatten, luft, eld, jord och ande.
För det jag även hittar på utsidan ger mig mer förståelse och förklaringar till det jag hittar på insidan.

Så, hur mediterar du, vad har du för syfte med det? Behöver du tips på meditationer? Vad har du för erfarenheter? På hemsidan finns olika kurser där meditation är ett perfekt och användbart redskap på din resa djupare i dig själv och friare.

www.livsinspiration.newzenler.com

//Susanne

Halloj på er?

Är du introvert eller extrovert?

Har du koll på vad det ena eller andra innebär?
När jag förstod att jag är introvert så kände jag en lättnad och att det förklara endel om mig själv, varför jag har så stort behov av att vara själv och ladda mina batterier och varför det blir kortslutning när det händer för mycket runt mig, när jag måste dela mig och min uppmärksamhet på många olika ställen och personer?jösses säger jag bara?.

Många gånger, speciellt innan jag visst, kände jag att det var nått fel på mig. Jag dömde mig själv för att jag inte orkade, jag såg bara att jag inte passade in och fick höra att jag va osocial, min inre kritiker va inte speciellt snäll. Min omedvetenhet om mig själv och mina behov skapade mycket kaos, speciellt känslomässigt och ofta ville jag bara fly från mitt liv, jag kände att jag aldrig fick vara i fred, var ofta arg och möttes av oförståelse. Men det är ju också så det fungerar många gånger, vi möter oss själva i andra på olika sätt.

Att vara introvert är inte alltid så himla lätt men ju mer medveten du är om dig själv desto lättare är det på nått sätt, man blir bättre på att sätta gränser och stå upp för sig själv och sina egna behov.

Just nu är jag själv i en fas där jag lär mig att anpassa mig, jag förstår och känner mina behov mycket mer nu och håller på att lära mig leva med det, typ. Låter nästan som jag är sjuk eller nått?men grejen är att jag kämpade emot så himla länge, jag ville verkligen inte acceptera läget för jag ville vara som “alla andra”. Och detta kan jag koppla till Orättvisans sår där man inte accepterar sina begränsningar, eller sig själv, vilket kan leda till utmattning vilket jag hamnade en sväng i men lyckades vända. Jag är dessutom högkänslig vilket jag också haft svårt att ta in, känsligheten tar liksom aldrig slut?. Jag är uppväxt bland familj och vänner där man inte ska känna, inte känna efter hur man mår och helst inte visa några känslor alls så jag förstår ju vart mitt motstånd kommer ifrån.

Att grubbla och övertänka saker ingår tydligen i detta också, vilket jag varit extremt duktig på, speciellt negativa tankebanor och mönster. Nått som hjälpt mig oerhört mycket är meditation? det hjälper till att lugna tankarna. Men även personlig utveckling där jag jobbat mycket för att just förstå mig själv, acceptera och älska mig själv och medvetandegöra allt som är jag och som inte är jag. För även andra människor, de runt oss kan ha åsikter om hur och vem vi bör vara, andra människor påverkar oss oavsett om vi är medvetna om det eller inte och det är också röster vi behöver avvisa ifrån våra tankar och vårt eget system.

Hur påverkar det ditt liv att vara det ena eller det andra? Känns det som en tillgång för dig i ditt liv eller en börda? Eller det kanske är något du vill förstå mer för att förstå dig själv bättre?

Vill du ha hjälp att förstå dig själv? På www.livsinspiration.com har vi kurser som kan hjälpa dig❤️

//Susanne

Igår på bloggen skrev jag om den där inre rösten som brukar ha en hel del att säga, inte alltid bra saker och faktiskt inte alltid sånt som gör att man går framåt i livet. Vårat ego skapades för att skydda oss, så vi skulle slippa lidande men det vet heller inte vad som egentligen är bra för oss, att släppa det gamla är nödvändigt för att komma framåt i livet. Det vill hålla kvar oss i föreställningar om livet och oss själva, sätta upp masker och fasader för att själv överleva och egot tror att det är vad vi behöver. Men grejen är att det vi behöver är att återvända till oss själva, de vi verkligen är under allt vi blivit intalade att vi är.

Kan du se vart ditt ego är inne och petar just nu? Finns det något du väldigt gärna vill göra men inte tror att du kan eller väcks rädslan för misslyckande kanske? Egot är fenomenal på att trigga de där undangömda känslorna i oss för att skapa oror och kaos så vi håller oss kvar i det ”trygga”, men det vi tror är en trygghet kanske faktiskt inte är det.
Titta på det här med relationer exempelvis, hur vanligt är det inte att man stannar i en kass relation, för även om det inte är bra så vet man vad man har, rädslan för ensamhet kanske är för stor så man står ut med väldigt mycket, så va det för mig i väldigt många år och där har egot en roll med, den där rösten som säger att det är bättre att stanna, hur ska man klara sig annars, osv.

Just nu är jag i en massa förändringar och avslut av mitt sk gamla jag, jag vet att jag är påväg att släppa en del av mig själv som hängt med inte bara i detta utan i många tidigare liv, beroende av andra människor, jag har tröttnat på mönstret av att jag öppnar mig, släpper in, upplever, känner kontakten och samhörigheten men sen blir övergiven och avvisad,  det är dax att en gång för alla förena det där i mig själv, att stå stark i allt som är jag och inte längre söka efter det utanför mig själv i andra och detta kämpar mitt ego febrilt med att inte låta mig göra, för vi vet vad vi har men vi vet inte vad vi får istället liksom, egot vill ha kontroll, det vill veta, det förstår inte att det kan vara på andra sätt. Detta förbaskade beroende har jag jobbat massor med de senaste tre åren och jag har nu den senaste tiden sett hur jäkla djupt det ligger, även på själslig nivå, väldigt intressant när man ser hur ens eget pussel växer och blir tydligare?

Om du också vill förstå dig själv och hur egot fungerar och jobbar så rekommenderar jag två böcker av Lise Bourbeau, Hela ditt inre och Läk dig själv, grymt bra böcker som man kan läsa om och om igen.

Så, vad är det ditt ego just nu är inne och stör i ditt liv?? Eller är det till och med så att du inte än förstår hur ditt ego är inne och påverkar, ingen fara, det är en process att lära sig se och förstå som tar tid.

Trevlig fredag?

Jag har alltid blivit placerad i olika boxar och fack för att passa andras behov, som dotter, syster, som sambo, som mamma, i yrkeslivet, överallt ska man passa in i en viss bestämd form. Längs min resa så har jag förstått mer och mer mina egna behov och vad jag vill, en av mina största drivkrafter har hela tiden varit frihet, ett ord som betyder olika saker för olika personer. Jag ser nu, just idag, ännu tydligare hur lite jag vill vara i de där jäkla boxarna, för jag känner och märker hur lätt jag faller in i andras behov, andras boxar. Och jag är så jäkla trött på att ständigt anpassa mig efter andra och andras behov, jag har också behov och jag avskyr alla jäkla boxar och ”normer” man ska passa in i. Man får faktiskt göra saker på sitt sätt, man får faktiskt ta tid för sig själv när man behöver, man får faktiskt skapa sin egen framtid och sitt eget liv utan att göra som alla andra. Och då kommer vi till ytterligare en box, arbetslivet?jag har aldrig känt mig hemma på en endaste arbetsplats och jag kan verkligen inte jobba bara för att få ihop pengar varje månad, jag har försökt så många gånger- även idag med mitt jobb, jag avskyr det men fastnar i att jag inte vet hur jag ska komma loss och vidare pga av ekonomin. Jag är dessutom uppväxt med att man ska slita för sina pengar men jag vill inte slita och harva tills jag går i pension, nä för fasiken, jag vill ha den livsstilen och friheten en pensioner har redan nu där jag har friheten att göra det jag vill, när jag vill och jobba med det jag tycker är kul, varför ska man slita halvt ihjäl sig i flera år, ständigt jobba för den där semestern och bara vara i överlevnad där emellan- nä fy, jag vill leva hela tiden.

Så, den där inre rösten va det jag började detta inlägg med och min inre röst har många gånger satt stopp för mig kring just detta, typ talat om att- nä men det är inte så farligt, det finns inga andra jobb ändå, det är bättre du stannar där du är för du vet vad du har och hur ska det gå ekonomiskt, bla bla bla?.

Men nu har jag kommit till en punkt där det inte längre går att vara på samma plats, utsidan måste anpassa sig till min insida och inte tvärtom som det många gånger varit förut. För jag vill leva på det jag tycker är kul, som mina kurser, att vägleda människor till större medvetenhet, göra sånt jag känner ger mig en mening och som jag vet ger mening för andra.

Jag vill leva, varje dag och inte bara överleva. Det betyder inte att jag slutar vara mamma till mina barn, nått som deras pappa ofta påpekat- att man måste alltid finnas till för dom, ända tills de är 18 år, och jo visst det är klart man ska och även många år efter det, men jag kan inte glömma av mig själv, jag har också behov och jag blir en bättre mamma när jag tar hand om mig själv också?man måste dessutom inte göra saker på ett bestämt sätt, man kan gå utanför boxar, det är faktiskt tillåtet?

Sen så vet jag att det inte är helt lätt att ta sig ut ur vanor, normer, boxar och det som är tryckt och bekvämt oavsett hur trött man är på det, jag har jobbat mycket med det där själv och vet hur svårt det är. Men det är också detta mina kurser handlar om, att lösgöra bagaget man bär med sig på insidan som hindrar oss från att komma loss och våga ta steg ut till nya äventyr.

Kommentera gärna vad det är du ofta fastnar i som din röst i huvet ofta pratar om som då påverkar ditt liv på ett eller annat sätt??och har även du tröttnat på att sitta fast på något sätt så kommentera med ett ❤️så skickar jag länk till hemsidan och mina kurser.

Ha det bäst?

Susanne

Upplever du karma relationer? Eller du kanske undrar hur man vet att det är det man upplever? Lättast är att titta efter mönster i relationerna genom livet, vad som hela tiden upprepar sig. Min upprepning handlade om att bli övergiven, sviken, bortvald och avvisad. Det va i relationer till andra men även i relationen till mig själv. För jag såg verkligen inget bra hos mig själv och var väldigt djupt i mitt egna mörker.

Men jag hade också en längtan efter frihet som jag inte förstod och en känsla av att sitta fast. Även när jag jobbade med mig själv, bearbetade, läkte, processade, släppte och kapade det som inte var mitt så kändes det aldrig som jag riktigt kom dit jag ville. Och det förstår jag ju nu hade med karma att göra för det blir den där gummibandseffekten där man rycks tillbaka så fort man kommit framåt. I allt detta var jag även väldigt självkritisk, för varför hamnade jag in i samma mönster gång på gång, det måste va nått fel på mig eller jag är för svag som inte kan släppa och gå vidare.

En stor längtan jag haft handlar också om Kärlek, jag ville så gärna bli älskad och få känna tillhörighet.

Nästa steg är att titta på dina tidigare liv, finns samma upprepningar där också? För det har jag sett i mina liv som kommit upp längs vägen, väldigt många liv där jag exempelvis blir just övergiven och bortvald och alltid av samma människor- människor som även finns i detta liv- för det är nu skiten ska kapas för jag är så redo att skapa något nytt och följa ett nytt syfte, mitt syfte.

Känner du igen dig och har tröttnat även du så har jag kursen för dig där du får hjälp att kapa dina karma relationer en gång för alla. Embrace Life finns att köpa på hemsidan.

www.Livsinspiration.newzenler.com

Det är så häftigt när man får den där pusselbiten som gör bilden större, som förklarar hur allt hänger ihop. Den pusselbiten fick jag för nån dryg månad sedan, jag hade redan varit inne lite och snurrat i de banorna ett par gånger men ändå inte riktigt förstått för jag behövde samla mer information innan jag kunde se ordentligt. Och jösses säger jag bara, när min kollega och goda vän ThereseEliasbeth drog kort för att titta lite djupare så blev det plötsligt så tydligt att det är Karma relationer jag snurrat i hela livet och som kommit upp så mycket i mina tidigare liv. Alla händelser som upprepats gång på gång, allt jäkla lidande och människorna, de jag sett återkomma i liv efter liv, att de är en del av det hela. Så häftigt och omtumlande på samma gång. Och jag behövde inte ens se det själv för att förstå att det va sant för kroppen va väldigt tydlig i sin kommunikation?.

Men varför var det då en viktig pusselbit? Jo, jag har ju länge försökt förstå vad det är jag ska göra, vad mitt syfte i detta livet är och nu fick jag ju mitt svar. Jag har ändå vetat ett tag att det handlar om relationer på något sätt eftersom det har varit en stor del av det jag jobbat med själv i min personliga utveckling, och som andlig entreprenör så utgår man ifrån sig själv och den visdom man besitter och karma är ju faktiskt det jag jobbat med omedvetet sen våren 2018, och nått jag kan en del om inser jag ju nu?.
Men jag är fortfarande i processen av att koppla ihop alla delar, att förstå och faktiskt bearbeta. För det blev lite som en bomb också där jag plötsligt kunde börja se vad som faktiskt påverkat mig hela livet, typ som när man inser hur man blivit manipulerad. Men nu kan jag iaf börja fokusera mer på vad jag faktiskt är här för att göra och uträtta vilket känns både bra och skrämmande emellanåt.

Något som också blev tydligt och så himla självklart var att jag till och med redan har en kurs som faktiskt kan hjälpa dig med just detta, superhäftigt, vår tarotkurs Embrace Life är i själva verket en kurs i att kapa dina egna karmarelarioner och vi använder tarotkorten som verktyg för korten är som fönster in i dig själv❤️

Kommentera om du vill veta mer, jag kommer skriva mer om detta så klart framöver?

Kram Susanne

Omedvetet intuitiv är nått jag förstått att jag varit, jag har liksom inte förstått att det är min intuition jag följt när jag ”bara gjort” saker, för det har varit så naturligt samtidigt som jag inte haft nått namn för det. Vilket jag nu idag kan tycka är lite konstigt eftersom jag tolkat Tarot i några år med fokus just att använda intuitionen?. Men grejen är att när jag följt min intuition så har jag gjort det i vardagen, i min personliga utveckling eller när nått hänt som skrämt mig. När det handlat om Tarot så har jag många gånger, speciellt i början, hamnat i prestation och låst mig, det har varit kämpigare.

För att nämna några exempel när det bara hänt, första gången jag gick in djupare och rensade känslomässigt så bara jag satte på musik i öronen, sån musik som speglade känslorna som rörde runt i mig just då, och jösses vilken djupdykning det blev in i sorg och förtvivlan som bara väntat på att få komma upp. Och det va ingen som sagt att det är så man gör, jag bara kände att det behövde komma upp och ut, att det var dax liksom och jag mådde inget bra och jag va bara tvungen att få bort det, skavet liksom. Och jag valde musik för att just musik alltid berört mig djupt. Det blev också starten på många många mer djupdykningar i mig själv och en frigörande resa som heter duga?.

Sen ett par saker till jag funderade på ett tag, hur jag kunde veta, handlar mer om rädsla faktiskt. Min ena son kunde plötsligt bli rädd och ledsen utan anledning, han satt liksom och tittade på nått man inte såg, men var tydligt rädd. Så sista gången det hände för nått år sen så kom tanken att, ja men det kanske faktiskt är nått här, nått som skrämmer honom?. Själv har jag vart väldigt mörkrädd hela livet även om det är bättre idag, så jag vet hur det känns när nått man inte ser skrämmer. Men iaf, jag tog fram min salvia, tände och rökte ut vad det nu var som störde honom och när jag håller på så får jag för mig att jag måste öppna fönstret och släppa ut ”den” för det kändes rätt. Flera månader senare så ser jag ett inlägg i en grupp av det lite mer ockulta slaget att det är så man gör?oh shit tänkte jag, coolt.

Det sista jag tänkte ta upp började med att jag fick tillgång till Spökjakt på D-play, jag har tidigare sett endel spökjakter på youtube men i denna serien har de även ett medium med sig vilket jag gillar, då blir det inte bara att apparaterna ska ta in grejer. I Första säsongen åker det till de mest spöklika ställena i världen typ och jag va fast direkt, rädd och upprymd på samma gång. Men efter 2,5 avsnitt var jag tvungen att stänga av, det blev för mycket plus att det tredje avsnittet handlar om demonisk energi vilket jag vart väldigt rädd för typ så länge jag kan komma ihåg. När jag gick och la mig den kvällen så kände jag hur den gamla rädslan för både mörkret och mörka energier hade kommit tillbaka, men jag vill inte vara rädd i mitt eget hem, det va jag alldeles för länge men här, i mitt space vill jag vara ifred. Så jag satte mig upp i sängen och började be om ljus så intensivt jag kunde, jag bad nog till alla jag kunde komma på just då?men det var två ärkeänglar som tillslut hjälpte mig, Raphael och Mikael, jösses vilken energi jag fick i händerna och det funkade, jag slutade vara rädd. Allt det ljus jag fick ner kände jag att jag behövde göra nått med så jag gjorde som med salvian, gick runt och typ renade hela lägenheten. Även här fick jag bekräftelse sen, bara några veckor senare la nån ut ett vägledande kort i nån grupp och gissa vad det står?för att rensa bort negativ energi så kallar du på ärkeänglarna Raphael och Mikael?no shit sherlock?

Så uppenbarligen kan man mer än man tror och ibland tar det ett tag innan poletten trillar ner. Dessa erfarenheterna har jag burit med mig och undrat över och tillslut ju mer jag förstått mig själv så har jag också förstått vad det handlat om.

Dela gärna dina egna historier, sånt tycker jag är spännande att höra?

Och du…kolla gärna in våra kurser på www.Livsinspiration.com där får du många möjligheter att använda din intuition och att lära känna dig själv mer❤️

Kram Susanne

Jag funderar på varför det är så svårt att ”komma ut” och då pratar jag inte om sexuell läggning, det är ett annat ämne med sina egna svårigheter. Nä utan nu pratar jag om att komma ut ur den andliga garderoben eller med att man har en massa kunskap om något, sånt man dessutom vet skulle kunna hjälpa andra?. Det är ju inte helt ovanligt att man förminskar sig själv, jag menar det har jag själv gjort många gånger.

Många gånger har jag upplevt mig vara fel, otillräcklig, för lite eller ibland även för mycket, så mycket sitter i självkänslan. Jag tycker ju om att hålla mig lite mer bakom kulisserna, men det kommer ju inte hjälpa nån?eller är det bara vad jag tror? För det är ju inte heller ovanligt att man tror en massa som faktiskt inte egentligen är sant, snurrigt kanske?.

Men så idag ska jag komma ut ur min garderob, eller ut från bakom kulisserna, iaf för en liten stund, med ett litet steg.

För det jag jobbat massor med i min personliga utveckling är relationen till mig själv och då även relationer i livet, det går liksom hand i hand. Relationen till mig själv brukade vara fruktansvärt kass, så mycket skit jag tog på grund av det, så mycket oförståelse från mig själv och andra, en ständig känsla av att vara fel, ensam, utanför, liten och obetydlig för att nämna lite. Jag visste inte ens att jag var introvert eller högkänslig liksom för jag fick lära mig tidigt att man tar hand om andra, det var så jag överlevde, att ständigt sätta andras behov före mina egna vilket gjorde att jag inte kände mig själv speciellt bra. Ju mer jag jobbat med relationen till mig själv desto bättre har relationerna i mitt liv blivit, för jag står upp för mig själv, jag ser inte bara till andras behov längre och jag tar inte längre skit. Vilket också resulterat i att andra människor kommit in i mitt liv som faktiskt är bra för mig.
Så jag vill påstå att relationer är min grej men det känns så konstigt att säga, för vem är jag att komma och tycka, tänka och kunna något. Samtidigt som det alltid varit en längtan, att känna att jag faktiskt kan något, på riktigt.

Så det blev inget stort steg utanför ridån idag men ett litet steg iaf?

Är du sugen på att jobba med just relationen till dig själv vilket leder till bättre relationer till andra så säg till, då har jag kursen för sig?

Det finns så mycket man kan göra själv för att förändra sitt liv, för att få en annan upplevelse av livet, mer än man kan förstå innan man upplever det själv för det går liksom inte att tänka ut.

Exempelvis alla ni som söker efter den stora kärleken, efter riddaren som ska komma och göra livet perfekt, jag vet att ni finns där ute för jag va likadan och jag kan inte vara den enda. Men grejen är att det man egentligen längtar efter är precis det, fast på insidan, men vi får lära oss att det ska komma utifrån, vi får lära oss att allt som är jobbigt på insidan det löser vi med nått på utsidan, tex piller, shopping, mat, sex, andra människor.
Men förändring kommer inifrån, du kan bli fri. Jag vill inte vara beroende av att någon annan måste finnas i mitt liv för att jag ska kunna vara lycklig, jag vill kunna känna det själv, för jag tröttnade tillslut på att vänta på drömprinsen, på att någon annan ska svepa iväg mig och vi ska leva lyckliga i alla våra dagar. Jag vill skapa min egen lycka vilket jag gör, vilket du också kan göra. Men man måste komma till den där brytpunkten när man känner att nu är det nog, nu tar jag tag i det här, jag vill något annat. Och det måste ju inte handla om just sökandet efter den stora kärleken, det kan ju handla om vad som helst i livet.
Människor är fortfarande något vi behöver i våra liv, relationer av olika slag där det finns ett balanserat givande och tagande från båda parter vilket man kan få även i vänskap, förut trodde jag inte att man kan uppleva så mycket kärlek i vänskap som jag gör idag, det är häftigt att få uppleva. För kärlek är inte bara något man känner till en partner eller till sina barn, kärlek är större än så, mer på nått sätt och det blir den när den utgår ifrån dig själv och ditt hjärta, när det är läkt och får vara det det ska vara.

När vi sen står där redo att förändra så kan den svåra biten vara att veta vad man ska göra, för det löser sig ju liksom inte av sig självt. Det är mycket vi behöver bli medvetna om hos oss själva, mycket i oss som påverkar hur vi känner, tänker, gör val i livet. Varför vi längtar så efter kärlek,  ni vet den där suktande nästan desperata känslan- man vill så gärna bli sedd, älskad, kanske även räddad ifrån den trista tillvaron man är i. Men som jag sa, förändring börjar inifrån och är du redo att börja jobba för något annat, för en friare insida, för större kärlek till dig själv och livet så har vi kurserna för just detta på www.Livsinspiration.com du kan exempelvis börja med Embrace Life där du får börja titta på varför livet är som det är och få större medvetenhet om dig själv, det är personlig utveckling med tarotkorten som verktyg, ett kul verktyg tycker jag själv, du måste inte kunna tarot innan för det får du lära dig i kursen. Kommentera gärna om du vill veta mer?

Kram Susanne

Väldigt länge trodde jag inte på mig själv, jag trodde att sånt där medialt och magiskt bara fanns hos andra människor, att det inte va nått jag skulle kunna eller kunna lära mig.

Första gången jag testade tarot var jag övertygad om att det skulle gå skitdåligt. Jag va hypernervös och väldigt glad att jag inte va först att tolka?. Jag tittade på mina kort medans jag väntade på min tur, jag lyssnade på vad de andra tjejerna runt bordet fick fram i sina kort, tills det blev min tur.
Gissa hur det gick?hur bra som helst faktiskt. Jag blev förvånad över att det jag sa stämde, för det hade jag inte förväntat mig och i den stunden väcktes nått, en gnista djupt inom mig. Jag tror det va första gången på väldigt länge, om nånsin, som jag kände att jag faktiskt kan något. Nu har det gått några år sedan dess och jag har upptäckt mer om mig själv längs min resa. Men just den där kvällen så tändes den där gnistan som gjorde att jag började söka, jag ville upptäcka mer, lära mig mer och hitta ännu djupare i mig själv. Jag ville väcka upp mer magi?.

Så även om du inte tror att du kan så vet du inte förrän du har provat?