Hej!

Jag har varit i väldigt mycket läkning av det gamla jag, min barndom och jag som mamma-förut. Ju mer jag jobbat med mig själv desto mer har jag förstått mig själv, varför jag varit som jag varit och hur det har blivit så, hur min barndom påverkat mig både som lite och vuxen. Det är tufft när man börjar bli mer medveten, att se sig själv, hur man betett sig och varför, sånt man har sagt och gjort när man fortfarande var omedveten om hur det påverkade någon annan, hur man påverkat sina egna barn, val man gjort. Även hur man låtit sig behandlas för man inte känt kärleken till sig själv och förstått ens egna värde. Men det är sånt som behöver bearbetas, sörjas och förlåtas, allt det man gömt undan hela livet ska man gräva fram och se, alla känslor ska fram så de släpper från kroppen, det är en tuff resa som ibland känns oändlig men med beslutsamhet och mod kommer man långt. Samtidigt med förståelsen kommer också ansvar, för sig själv, när man vet vem man inte är så ska den man faktiskt är få komma fram istället, man får lära känna sig själv igen, vad tycker jag och tänker jag egentligen, vad gillar jag, vad har jag för drömmar och vad vill jag egentligen med mitt liv. Och plötsligt så ska man börja göra allt det man flytt från hela sitt liv, fast det är ett val man gör, vill jag stanna där det är bekvämt eller fortsätta framåt, mot det riktiga jag?!

I höstas var jag på mitt sista inbokade besök hos Mödra & barn psykologen på mvc, där har jag fått mycket hjälp att förstå både mig själv och mina barn, och att den viktigaste uppgiften vi har som föräldrar är att hjälpa barnen med deras känslor, att förstå, tillåta, hantera, bekräfta dom osv. Med förståelsen för mig själv har jag även sett vart det kommer ifrån, arvet som det pratas om, det handlar ju om att man för vidare sitt bagage generation efter generation, det är både lite häftigt när man “spårar” beteenden bakåt och samtidigt tragiskt eftersom man förstår känslorna i det för jag har ju upplevt dom själv.

Idag är jag en helt annan person med betydligt fler verktyg vilket är positivt både för mig och för mina barn, jag ger dom nu mer och bättre verktyg än jag någonsin fick som barn och det känns faktiskt bra. Man fastnar lätt i att bara se allt negativt, lägga skuld på sig själv, men jag försöker se även det positiva och att allt i livet kan ge lärdomar som man kan göra nått bra av?

Det finns hjälp att få, man behöver inte leva ett helt liv fångad i sig själv, styrd av allt man har med sig sen födseln, rädd för att leva sina drömmar, men det är ett val man måste göra själv?

Kram Susanne

Hej hej!

Jag ska erkänna att lusten och inspirationen till att skriva på bloggen är rätt låg just nu men jag känner att nått måste jag ändå försöka skriva om. Jag är inne i en konstig och förvirrande fas just nu, mycket känslor som kommer upp och tankar om vem jag är och vem jag vill vara, meningen med allt osv. Skriver kanske nått vettigt om det frampå när det lugnat ner sig och jag förstår det bättre?.

I söndags hade jag Tarotfrossa hemma hos mig vilket innebär att jag plockar fram ALLA mina lekar, det är några stycken och de tog upp alla bänkar och försterbrädor i köket( jag har såna där breda förnsterbrädor man kan sitta på). Det tog lite tid att ställa fram dom för jag ville försöka ställa i kategorier och i en bra ordning och jag tycker jag fick till det ganska bra?. Det kom sex personer, blandat kända och okända och det kändes som de gillade grejen med att kunna titta, känna och klämma på så många olika tarotlekar. Det är nått jag skulle vilja göra själv nån gång?. Sen fikade vi, pratade en stund och sen la tre av oss kort på de andra tre. Jag lägger oftast kort på distans så det va trevligt att få lägga face to face för en gång skull, också fick jag ju invigt min tarothörna också?hon var väldigt nöjd med vägledningen hon fick.

Det blev en lyckad tarotfrossa och jag har nog en sån till framåt våren?tanken är att inspirera andra, jag tycker det är så himla roligt att visa allt kul som finns?.

Denna veckan ska jag försöka komma ut mer, gå promenader och ladda i skogen, kanske gör det att energin och inspirationen tillbaka.

Kolla gärna in min sida                                           Intuitiv Tarot & Vägledning

Kram Susanne

Hej!

Den senaste månaden har jag vart rätt nere till och från. Både jag och barnen har vart sjuka om vartannat och sen kom jullovet, så väldigt lite tid har funnits över till att ta hand om mig själv. Vissa dagar har jag varit väldigt arg på nått eller någon, universum, gud, livet, när jag bara inte förstått hur man ska få ihop en vardag när energin är i bott, när jag inte har haft tiden att meditera eller lägga kort, när det tar nästan hela kvällen att lägga barn, då känns det som att jag inte får platts på nått sätt, med mina behov. Jag har inte riktigt knäckt koden än för hur jag ska få ihop allt så det blir en andlig livsstil. Så här är det ju inte jämt men jag är mycket känsligare nu när jag har rensat så himla mycket. Jag behöver ha mina ensam timmar, jag älskar inte mina barn mindre för det och jag gör allt jag kan för att de ska må bra och det finns väldigt mycket glädje också så klart, jag måste bara få min egentid för annars blir jag väldigt ur balans. Något jag märkt av för jag hamnade tillbaka i dåliga vanor, för mycket godis, tv: tittande och shoppande?. Jag har ju lärt mig saker om mig själv iaf och det är ju bra.

Det känns som det är meningen att man som mamma alltid ska va stark, orka, fixa och dona, man får inte va trött och irriterad på sina barn utan va nån jäkla superkvinna, glad och trevlig för jämnan. Men det funkar ju faktiskt inte så, iaf gör inte jag det vilket då visar att det är andras uppfattning om det hela som jag fortfarande påverkas av, vilket då betyder att jag har lite att jobba med, tex att acceptera mig själv fullt ut, mina behov, begränsningar, mina känslor. Man måste få vara en trött förälder också. Jag får ta och klura lite på det här och se om jag kan komma på ett sätt att ha balans i mig själv när det är sånna här perioder, det kommer ju garanterat komma fler. Snart börjar skola och dagis igen men jag tror det kommer ta några dagar innan jag känner mig mer balanserad.

?Man lär så länge man lever?

Kram Susanne

Kolla gärna in min sida Intuitiv Tarot & Vägledning

Hej igen!

Ja, varför ska man hålla på med sånt här, varför ska man bry sig? Det behöver man inte, det är valfritt. Men varför skulle man inte vilja vara frisk, må bra, va lycklig och leva livet fullt ut med allt vad man är. Slippa gå runt med ett tungt bagage, vara någon man inte är för att passa in.

För mig handlar personlig utveckling om inre frihet, att jobba mot att inte styras av inre sår, dåligt självförtroende, dålig självkänsla, rädslor, begränsningar, blockeringar, andras åsikter om hur jag ska eller inte ska vara, tycka eller tänka, inte påverkas av andras begränsningar. Och att bygga upp mig själv från grunden och ta redan på vem jag faktiskt är på riktigt och vem jag vill vara?att rensa bort allt som inte tar mig framåt i livet?och att hitta syftet med varför jag är här. Och att våga följa mina drömmar?

Men hur börjar man då? Jag vet inte om det finns nån ”rätt” väg, det viktigaste är nog att viljan till förändring finns, att man är öppen och nyfiken för nya grejer, att man vågar fast det känns ovant och läskigt. En vägledning som går in på just vad du behöver jobba med skulle kunna va en bra början?

Jag började inte med inställningen att jag skulle jobba med mig själv, jag var nyfiken och intresserad och upptäckte att jag faktiskt kan något som jag aldrig trodde jag skulle kunna- tolka tarotkort med intuitionen, det var stort för mig personligen och jag minns det som om det vore igår. Det ledde till att jag fortsatte utforska och testa, tarotkurser, arbeta med änglar, healing, mediumutbildning mm. Med tiden har jag förstått att jag behöver rensa i min ryggsäck, det är läskigt i början när man ska börja släppa på fasader och börja blotta sitt inre som man skyddat hela livet men jag var väldigt redo för förändring och efter ett tag, när jag märkte hur jag förändrades inuti till det bättre, så gick det inte längre att sluta, man måste fortsätta framåt för det finns liksom inget annat alternativ, iaf inte för mig.

En väldigt bra bok som jag fortfarande går tillbaka till och läser i handlar om de inre såren ” Hela ditt inre och finn ditt sanna jag” av Lise Bourbeau, den rekommenderar jag verkligen, jag har fått väldigt mycket svar om mig själv genom den boken. Vill man sen jobba med de inre såren så finns det en e-kurs som jag gått, “Omgivningens påverkan” den finns på Qampus.se eller Tarotskolans medlemsportal, jättebra?. På medlemsportalen finns även en massa annat, kurser i både tarot och personlig utveckling, massa fakta, föreläsningar och väldigt bra meditationer, allt till en rimlig månadskostnad utan bindningstid, värt att prova tycker jag.

Nått jag fått höra mycket är att jag måste jobba med känslorna, lite tröttsamt ibland när jag inte gjort annat än grävt och grävt, men det behövs för det samlas så mycket i oss under hela livet som behöver komma fram, bearbetas och släppas, mer än vi ens kan tro. Men det händer väldigt mycket i en ju mer man jobbar med känslor, gräver, får fram och tillåter sig själv att känna alla känslor.

Testa att gå en kurs om du har möjlighet, det finns ju endel att välja på, jag tyckte själv det va förvirrande i början när man skulle välja bland allt intressant, men det går ju ändå inte att göra allt på en gång så börja med en och se vart det leder sen?jag tycker att en tarotkurs eller mediumkurs, nått där man får testa själv och märker att man kan, är väldigt bra för både självförtroendet och självkänslan. Meditera, testa yoga, sluta stressa, va i naturen- skogen eller vid vatten, jorda dig, va i tystnad och stillhet, ta tid för dig själv, är också bra. Chakrabalansering i grupp eller Gruppregressioner är verkligen värt att prova, det gav mig massor. Just nu går jag Tarotskolans kurshelger där vi jobbar på djupet, det är terapi med tarotkorten som verktyg. Jag hade inte varit där jag är idag utan de kurshelgerna eller Therese och Staffan som håller i dom, iaf inte så fort?

Hoppas ni fått lite svar, självklart finns det massa mer böcker man kan läsa, kurser att gå mm men det är ju lättare att dela med sig av egna erfarenheter?

Kolla gärna in min sida Intuitiv Tarot & Vägledning

Kram Susanne

Hej hej!

Ja, det är en bra fråga, varför ska man hålla på med personlig utveckling? Man kan ju vända på det också och fråga sig ”varför inte”? Visst, om du är 100% nöjd med dig själv och ditt liv så kanske svaret är lätt, men om du inte är det då? Du kanske är trött på att göra samma misstag om och om igen, eller är trött på att ständigt bli trampad på för att du inte står upp för dig själv-du kanske inte vet hur, eller drömmer om nått som du inte tror du kan uppfylla, du kanske jobbar med nått du avskyr bara för att du måste ha pengar men har inte mod att byta, du kanske lever i ett kärlekslöst förhållande men tror inte att du klarar dig själv så det är lättare att stanna för du vet vad du har eller om du ständigt försöker fylla ett inre tomrum genom att t.ex. shoppa eller alltid finnas där för andra. Det fungerar inte att fylla tomrummet med yttre grejer, jag har testat, det går inte men det förstod jag ju inte då. Nått av detta, eller liknande, kanske stämmer in på dig men du vet inte hur du ska ändra på det och dig själv men att vilja ha förändring är en bra början?

Innan jag började jobba med mig själv så var jag en av alla dom som trodde att andra hade ansvar för att göra mig lycklig, i mitt fall var det pappan till mina barn, men den inställningen gjorde mig bara olycklig för det var inte hans ansvar, det är mitt, men det var också omedvetet så jag visste inte att jag gjorde så eller behövde ändra inställning. Så varför inte göra nått, för du måste faktiskt inte fortsätta leva som du gör? Men hur börjar man då?

I nästa blogginlägg tänkte jag berätta lite om detta och mer om mina egna erfarenheter?

Kram Susanne

Hej på er?

Ja just det, snart är det jul och jag har massor att göra, det behöver städas, köpas fler julklappar och julmat och gran. Jag tror ju att jag hinner men med sjuka barn de senaste två veckorna börjar jag bli lite lätt rastlös och jag märker att jag inte är i samma balans som innan sjuka barn, inte så konstigt kanske för jag har vart väldigt dålig på att meditera, gå ut i skogen och ta hand om mig själv. Idag är det bara ett barn hemma från dagis men jag ammar fortfarande så vart tror ni han vill spendera mest tid?. När jag inte får nån eller väldigt lite egentid så märker jag hur viktig den är, det är då jag fyller på och det är viktigt att bara få vara. Det är svårt att vara i nuet och jag hamnar lätt i huvet men jag ska försöka låta bli grubbel och koncentrera mig på här och nu, helgen kanske blir lättare då?

Igår kväll hade jag tänkt meditera när barnen somnat men det blev inte så för Kevin vaknade och sov hos mig istället, han hade feber hela dan, när han är frisk så sover han ganska ofta nästan hela natten i sin egna säng. Istället då så satte jag på musik för det kan jag ju göra med hörlurar i sängen och började lyssna på Marilyn Manson, han är lika bra nu som när jag hörde han första gången för typ hundra år sen?och jag hitta massa bra låtar som jag inte hört förut. Människor som sticker ut och gör sin egna grej har alltid faschinerat mig, nu förstår jag ju att det var/är min längtan att få vara mig själv och inte som alla andra som reflekteras i dom. Jag lyssnade till öronen värkte och klockan var mitt i natten så det var lite segt att gå upp, men jag fick va i ”mitt”och det stängde av grubblet en stund. ??

Gå gärna in och kolla på min sida Intuitiv Tarot & Vägledning.                                                   ?Kram Susanne?

Hej på er?

Det kanske är lite tidigt att tänka på nyårslöften redan men här om dan kom jag på vad mitt ska va?

Räck upp en hand alla ni som påverkats mer eller mindre av de nästan omöjliga skönhetsideal som finns idag✋?jag är en av dom, eller som påverkats av vad andra tyckt och tänkt, vänner, familj, man/sambo. Jag kan inte komma på nån gång som jag varit nöjd med mig själv, jag trodde jag var det för några år sen när jag tränade mycket och gick ner massor i vikt, problemet var att jag försökte fixa ytan men det var egentligen insidan som behövde fixas. Redan som barn ville jag synas och höras så lite som möjligt och att då börja få former tidigt va hemskt, jag minns en gång när jag börjat 4:an som jag blev skrattad åt efter gympan när vi duschade för att jag inte såg ut som de andra tjejerna vilket inte direkt hjälpte mitt redan dåliga självförtroende och jag ville bara gömma mig ännu mer. I tonåren funderade jag på att svälta mig men det blev som tur va inte så, jag tror att jag inte vågade ifall mina föräldrar skulle komma på mig? Sen kommer andra utmaningar när man blir mamma, bristningar lite här och var, naveln blir konstig, tycker jag iaf att min har blivit?Man känner sig slapp och hängig lite varstans och mammakilona har en tendens att vilja sitta kvar, men de där kändisarna lyckas tydligen se ut som sig själva igen och det efter bara några månader?

Jag har märkt att under tiden jag jobbat med mig själv på insidan så har jag även börjat ändra synen på mitt yttre. Men det är en kämpig del tycker jag och det går liksom lite upp och ner. För några månader sen så stod jag i badrummet och tackade min kropp för allt bra arbete den gjort med fyra graviditeter, fyra förlossningar, ammat fyra barn och det kändes faktiskt bra??

Här om dan satt jag och funderade på något jag läst, att kvinnor blir svartsjuka på andra kvinnor för det dom själva inte är, det känner jag igen med mig själv, när tron på att man inte duger som man är finns så tror man att man behöver vara någon annan, va smalare, längre, kortare, att lösningen finns i skönhetsoperationer, träning, massa smink osv, när jag tittar på gammal kort så blir jag lite sorgsen att jag inte kunde se mitt värde eller hur fin jag faktiskt va då och att det alltid varit så. Jag frågade även mig själv om jag verkligen vill se ut på något annat sätt än jag gör och kom fram till att nej, det vill jag faktiskt inte.

Så mitt nyårslöfte till mig själv är att under 2019 så ska jag älska hela mig, både det inre och yttre?

Kram?

Hej!

Nu har jag bott själv, förutom barnen då som bor hos mig, i drygt tre månader. Det är första gången i mitt 34 åriga liv som jag faktiskt vet att jag klarar mig själv, för jag gör det varje dag. Och jag är stolt över mig själv att jag kommit så här långt, jag som varit rädd för precis allt, aldrig trott på mig själv- att jag kan. Det var viktigt för mig innan jag gjorde slut med barnens pappa, ja det var faktiskt jag som tog steget till slut, att styrkan i mig fanns att gå och att våga skapa ett nytt liv.

Så nu sitter jag här i min helt egna lägenhet, fast jag hyr så helt min är den ju inte?ensam men jag känner mig allt annat än just ensam, för jag har trygghet, styrka och kärlek i mig som jag slitit för att hitta och behöver jag stöd så vet jag vart jag hittar det. Mitt favoritrum i lägenheten är mitt rum som jag har fixat till precis som jag vill ha det, egentligen är det vardagsrummet, men det har jag i rummet brevid istället, så det är stort och jag har delat in det i två delar, den större delen är sovrum/bibliotek och den lite mindre är min mys/tarothörna. Det är viktigt för mig att ha ett utrymme som är bara mitt igen, senast jag hade det var när jag fortfarande bodde hemma. Jag hoppas jag kan bo här ett tag för nu börjar det kännas som hemma. Det är väldigt skönt att hyra igen, går nått sönder eller behöver fixas så är det bara att säga till, rena lyxen. Barnen har nära till skola och dagis och jag har hittat en mysig väg att gå på och mysig skog att ladda i.

Jag kan mycket mer än jag trodde för bara ett år sen.

Hej hej!

Förra veckan va det kurshelg med Tarotskolan igen, fjärde och sista för i år, denna gången var temat ”Det Andliga Livet”. Vad det innebär, om man lever andligt eller inte, vad finns det för hinder, vad som behöver göras för att man ska leva andligt osv. Jag har fått inse att jag inte lever så andligt som jag vill, än, för det finns fortfarande en rädsla i att helt visa vem jag är, så jag har ett skydd fortfarande om min sårbarhet. Jag tar steg framåt men stannar ofta efter ett tag när rädslan kommer. Min uppväxt har påverkat mig väldigt mycket, det kom fram under kursen att den fortfarande gör det, det är därför skyddet är kvar, men det är dax att inse att jag inte behöver det längre, mitt förflutna har inte längre makt över mig. Det va mycket tårar som kom under helgen, men det behövdes?det var en väldigt bra kurs helg, våra kursledare är väldigt duktiga på det dom gör och tarotläggningarna vi gjorde fick fram precis det vi behövde.

Det är dax att släppa skyddet, jag behöver det inte längre, när jag var liten och inte fick den trygghet jag behövde så var det nödvändigt för att överleva, men jag har jobbat så mycket med mig själv, byggt upp min inre styrka, bevisat för mig själv att jag kan, jag klarar mig själv, jag är inte längre känslomässigt beroende av någon annan, jag kan leva ett självständigt liv, så nu ska jag jobba på att fokusera, jag är väldigt lättdistraherad nämligen?och gå in mer medvetet i det andliga livet?för jag är så fruktansvärt trött på att vara rädd?så nu blir det mer ut i naturen, känna på olika energier, göra mer medvetna val, visa mer av mig och fortsätta jobba med mig själv. ??

Hej hej!

Hur är det med kärleken till dig själv? Känner du den, på riktigt, eller är det fortfarande bara nått som det pratas om, nått du vet finns men inget du kan ta till dig än och verkligen känna. När du jobbar med dig själv så skalar du bort allt som inte är du för att sen börja upptäcka det som finns djupt där inne, när du skalat tillräckligt når du kärleken.

Jag har den senaste tiden, när jag började känna kärleken till mig själv, börjat lyssna mer på kärleksmusik, det är kanske lättare att förklara sin kärlek till någon annan, men hur gör man det till sig själv? Då tycker jag att låttexter är ett väldigt bra sätt, om inte annat blir det en påminnelse om hur värdefull och älskad man faktiskt är.

Jag har tagit fram en av mina favoriter, tänk dig att en del av dig( kanske själen eller ditt högre jag) sjunger till resten av dig. Kanske låter flummigt men prova och se vad som händer??